Ett steg i rätt riktning

Under den första delen av missionen har vi på OMLT Kandak tillbringat mycket tid tillsammans med Afghanska Armén (ANA). Det är viktigt att skapa goda relationer och ett bra arbetsklimat, något som sen blir kärnan för vår handledning på olika nivåer.

Justering av skjutställning.

Skarpskjutning
Ett tillfälle för oss att på nära håll observera och handleda soldater kom när ANA skulle genomföra en skarpskjutning. Den gästfrihet och det goda arbetsklimatet som vi varje dag upplever tillsammans med officerarna ur ANA har gjort att vi tidigt sett dem som våra vänner och kollegor.

Vi blir alltid välkomnade med ett stort leende samt bjudna på morgonfika, självklart är det vi som enligt dem ska sitta i den enda soffan som finns på kontoret.

Kalla fingrar
Denna dag startade med att vi mötte upp kompaniet utanför deras bostäder inne på den stora campen Shaheen (falken). Väl ute på skjutbanan möttes vi av den kalla vinden från bergen i söder och av soldater som hade glömt sina handskar... Så delar av förmiddag gick åt att blåsa in händerna för att hålla fingrarna varma.


Säkerhetsgenomgång
Skjutningen startade med en genomgång om säkerheten. Därefter fick varje soldat ett magasin med 30 patroner att visa vad de gick för, vi kunde observera nervösa soldater samt mer erfarna skyttar ta plats på den 100 meter långa banan.

Plötsligt kommenderade plutonchefen några snärtiga kommandon på Dari (Afghanska språket) och soldaterna började skjuta. I den torra jorden var det lätt att se vilka skyttar som siktade bra och vilka som verkligen behöver mer övning.

Justering av skjutställningar
I samråd med våra afghanska kollegor så hjälpte vi soldaterna med deras skjutställningar som var det vanligaste felet vi observerade. Här gällde det att använda sig av kroppsspråk och visa med våra egna vapen liggandes bredvid våra kamrater. Det som övades denna dag var liggande, knästående och stående skjutning.

Till lunch avslutades skjutningen och vi lämnade skjutbanan med våra kollegor från ANA där vi tillsammans kunde konstatera att mer träning behövdes. Imorgon fortsätter skjutveckan med raketgevär och kulspruta. Spännande…!

På återseende!

/OMLT Kandak

Mullamöte i Sayyad

Vår PO-chef var en av många som talade vid mötet.

I Afghanistan är det inte alltid lätt att nå ut till befolkningen med information. I städerna finns Internet och folk har mobiltelefoner men längre ut i byarna finns inget sådant. Afghanerna sprider sin information från mun till mun.

En viktig källa till information för byborna är mullornas tal i moskéerna. När vi vill nå ut med information är mullorna en bra väg att gå.

Många deltagare hade rest långväga för att komma på mötet.

Tillsammans med provinsguvernören kallade vi därför till ett stort mullamöte i distriktet Sayyad. Uppslutningen blev stor, cirka 120-150 personer kom för att höra bland annat PO-chefen och guvernören tala.

Det är viktigt att visa det Afghanska folket att ISAF och den Afghanska regeringen jobbar tillsammans för att skapa säkerhet i området för att kunna påbörja uppbyggnaden i landet.

Afghan national army och ISAF jobbar tillsammans.

När vi är ute delas ISAF:s tidning ISAF-news ut till lokalbefolkningen.

Som vanligt gjorde vi detta tillsammans med den nationella armén och den nationella polisen. Samarbetet fungerar bra och vi börjar nu bli vana vid att arbeta sida vid sida med Afghanerna.

Vi hade även den här gången stöd och hjälp från Camp Northern Lights i form av soldater från Papa Lima.

/PO Sar-e-Pol

Fotbollsmatch med barnen

Foto: Daniel Jansson, www.dmind.se

Vi rullar ut med vagnarna för att undersöka möjliga landningsplatser för helikoptrar – ett arbete som också gjorts tidigare men då det byggs mycket nya hus i området ändrar sig miljön snabbt. I ett land med svag institutionell historia finns inget Lantmäteri att konsultera för kartor eller ägarförhållanden till mark – här ligger allt sådant arbete hos Försvarsmakten att lösa och vi ritar våra egna kartor.

Det är soligt och varmt medan sex springande barn följer vår väg genom den hårda leran mellan pågående byggprojekt och djupa raviner. Stämningen är lugn, människor vinkar och är glada. Via radio får vi order att göra en observationshalt och jag och en av mina soldater passar på att bekanta oss lite med barnen.

Vi gör avsittning och letar fram en någorlunda rund sten som vi pedagogiskt sparkar till för att övertyga dem att kanske vilja vara med på en spontan fotbollsmatch. Efter några sekunder har ungarna byggt två mål av lerhögar och delat upp oss i lag – det är bara att börja spela.... Läs fortsättningen på fredssoldater.se>>

Däckbyte på Kebnekaises topp

Obligatoriska välgångsbön innan vi lämnar campen.

För en tid sedan fick vi i Echo Charlie (CQ) möjligheten att delta i en så kallad long range patrol (LRP). Patrullen som sträckte sig över flera dagar gjorde vi tillsammans med det svenska Military Observation Teamet (MOT) Delta Kilo. Området vi skulle patrullera ligger ett söder om PO Aybak.

Inga vägar för höjdrädda
Sagt och gjort, ett par dagar senare och efter den obligatoriska välgångsbönen, rullade patrullen ut från PO Aybak på vägar som får serpentinvägar i Italien, eller ja hela medelhavet att framstå som lättkörda, breda och inte alls spännande. I en del passager så hade delar utav patrullen det riktigt svettigt, framförallt för de av oss som är höjdrädda.


Besök innan vintern
Under patrullen skulle vi besöka ett par byar innan risken för byarna skulle snöa in för vintern blev för stor. Vi hade även planerat in ett antal stopp längs vägen, första dagen stannade vi på en polisstation som är under uppbyggnad av svenska biståndspengar.

Gemensam patrull med afghansk polis
Ifrån polisstationen utgick vi på en patrull tillsammans med afghanska polis för att visa upp oss i deras närområde. Att ISAF jobbar tillsammans med polisen för att främja lugn och säkerhet även i deras område är viktigt för den regionala säkerheten på långsikt. Samtidigt som det stärker den afghanska polisens självförtroende.

Echo Charlie

Jobbig punktering
Efter att spenderat natten i guvernörens halvfärdiga rosa hus, jobbade vi oss neråt i landet, men uppåt i bergen. Väl uppe på 2300 meter över havet och naturligtvis i en uppförsbacke, får vi punktering på ett utav fordonen. Vår otur är inte slut där, domkraften går sönder samt reservdäcket som vi bytte till visar sig snart ha pyspunka. Allt detta gjorde vi på en höjd jämförbar med ett Kebnekaise med ett Turningtorso på toppen.

Åter mot Aybak
Vid vårt slutgiltiga mål genomför MOT Delta Kilo ett möte med den lokala polischefen och andra lokala tjänstemän. Efter en stadig måltid bestående utav en amerikansk fältmåltid är det dags att köra tillbaka. Nu när det råder totalmörker på den inte alls spännande sträckan mot PO Aybak gällde det att hålla tungan rätt i mun slappna av och ta det piano vid möten med lokal trafik på vägar som är gjorda för ett fordon i bredd.

Tack till er på PO Aybak
Vi på Echo-Charlie vill tacka samtlig personal på PO:t för visad gästfrihet och en riktigt trevlig stämning! Kan inte annat än att hålla med PO Aybaks inofficiella devis. ”A bad day in Aybak is better than a good day in CNL”

/Daniel L, Echo-Charlie, CQ

Här kan ni njuta av lite fler bilder ifrån det vackra landskapet

En hälsning från Bravo Quebec

Bravo Quebec har nu varit nere i missionsområdet under en och en halv månad. Man kan säga att vi minst sagt har haft fullt upp, från att genomföra fotpatruller till att bemanna vakten och vår utryckningsenhet, QRU, samt att stötta och genomföra gemensamma patruller med afghanska polisen, ANP.

Vi är även ute och genomför olika stridsövningar när det finns tid för detta, och är det inte övningar eller någon form av vakttjänst så tar vi hand om oss själva och vår utrustning.

Efter vår första leave som varade över julen, så har vi verkligen börjat bli varma i kläderna och fått smaka på lite större uppgifter i vårt ansvarsområde.

Bilden ovan visar när vi stöttade Alfa Quebec i eskorttjänst av våra kamrater som skulle åka hem på sin första leave, se flygplanet på bilden på väg hemåt med våra kamrater. Själv åkte vi tillbaka mot Camp Northern Lights med andra kamrater som återvänt efter sin första leave.

Med varma hälsningar till alla nära och kära från Bravo Quebec!

Bloggansvarig BQ/ Mattias Hansson

Utbildning av snabbinsatsstyrka

Här står poliserna uppställda inför skjutningen.

Arbete tillsammans med lokal polis
Vi arbetar mycket med den lokala polisen i Sar-e-Pol och distrikten i provinsen. Tillsammans med afghanska polisen gör vi såkallade joint patrols.

Bättre utbildning ger högre säkerhet
När vi gör patruller tillsammans vill vi ju självklart att de lokala poliserna ska ha så mycket kunskap som möjligt och därför arbetar vi även med att utbilda den lokala polisen.

Vi har flera polissamverkansbefäl som arbetar här och de lägger upp utbildningsplaner för poliserna.

Många nyfikna barn ser på när vi övar, vi måste ha en post för att ingen ska springa rätt in i övningen.


Skjututbildning ger resultat
Idag har vi varit på skjutbanan med några poliser som skall utbildas till en snabbinsatsstyrka. De får där chans till ordentlig skjututbildning med erfarna officerare och resultatet märks direkt.

Sjuksköterskan Johan instruerar hur man skapar en fri luftväg.

Sjukvårdsutbildning
Vi utbildar dem även i sjukvård, grundläggande första hjälpen. På bilden ser ni hur vår sjuksköterska Johan lär poliserna hur man skapar en fri luftväg. Vi har alltid tolkar med oss som hjälp.

En teknikers dag med ett MOT-team

På patrull.

Det är tur att man har lite mer erfarenheter än bara teknik och att det ger möjligheter att komma ut och se Afghanistan.

- Är det någon som är utbildad på kulspruta modell 58? Vi är en man kort idag, frågade chefen för ett av våra Military Obeservation Team (MOT). Då var man ju inte sen att sträcka upp handen.

- Bra då är du skytt i bil nummer två, säger chefen

Yes! skönt att få komma ut från PO:t ett tag och se vad som finns utanför murarna.

Vi skulle på en liten social patrull och sedan en gemensam patrull med afghanska polisen, ANP.

Och det är inte bara sand och öken i Afghanistan.

Det är alltid spännande att komma ut och se byarna i vårt området och samtidigt känna att man faktiskt gör någon nytta för folket här nere.

/PO Sheberghan

Här kommer några fler bilder från patrullen:

Misstänkt bomb vid vägbanan

Foto: Daniel Jansson, www.dmind.se

Efter fyra mil stannar vi för att undersöka vägens framkomlighet. Det dröjer inte mer än fyra minuter förrän vi finner en misstänkt bomb vid vägkanten kring en väg som motsvarar E4 hemma i Sverige.

Vi avbryter patrulleringen för att ta hand om den uppkomna situationen. Sjukvårdsvagnen som vi eskorterar visas in på säker plats och vi gör avsittning på skyttesoldaterna. Allt går smidigt.

Jag får veta att det ligger en polisstation uppe vid vägen och tar med mig tolken för att samverka kring polisens eventuella behjälplighet i att stänga av vägen om ordern skulle komma. Steget före. Mötet går bra, mitt första skarpa samverkansmöte mitt i Afghanistan bredvid landets mest trafikerade väg är ett faktum.... Läs fortsättningen på fredssoldater.se>>

============================================

Daniel Jansson är skyttegruppchef på FS 18 och bloggar på fredssoldater.se.

Bloggen är ett initiativ av Armémuseum och är en del i utställningen fredssoldater.

På anhörigbloggen kommer vi att uppmärksamma Daniels inlägg, följ gärna Daniel och hans kamraters vardag via www.fredssoldater.se

God fortsättning från PO Sheberghan

Daniel med nyfika barn under en Short range patrol (SRP).

Vårt Provincial Office (PO) ligger i provinsen Jowzjan, cirka två timmars bilfärd från Mazar-e- Sharif.

PO:t ligger i staden Sheberghan. På PO:t har vi både svenska och finska Military observation Team (MOT) samt en skyttegrupp.
Ett MOT på väg ut på patrulluppdrag

Vi arbetar främst med säkerhet. Vi deltar i möten med Afghansk polis och militär och genomför patruller både till fots och med fordon i provinsen. Vi får också många besökare från CNL som kommer hit till vårt PO. Vi har redan ca 142 gästnätter.

När vi tog över från FS 17 började vi med att patrullera i Sheberghan och dess närområde för att skapa oss ”situation awerness” . Därefter har vi fortsatt patrullera ut i hela provinsen.

Urban och Johan under en fotpatrull i Sheberghan.

Vår kock som lagar den goda maten är en viktig soldat på vårt PO.

På PO:t börjar rutinerna sätta sig. Varje dag är det möten och patrullverksamhet.
Fredagar är också helgdag här i Afghanistan, då tar vi det lite lugnare och återhämtar.

På kvällarna, efter ordergivning och alla förberedelser inför nästa dag är klara, brukar gymmet och ”konditionen” vara flitigt besökta.

Vår gästförläggning.

Vårt PO ser inte ut som en vanlig ”camp” vi har en blandning av byggnader och containrar. Planlösningen kan nog uppfattas lite rörig eftersom vår ”camp” har utvecklats efterhand som den byggts ut.

På återseende!

/PO Sheberghan

Fullt upp för MOVCON och HF

Urlastning av ett stridsfordon ur ett av de större flygplanen.

Från det att vi kom ner i insatsområdet har det varit bråda dagar för oss på MOVCON (Movement Control) och HF (Huvudförrådet).

Ut och inlämning av diverse utrustning som dels varit ute och skall in för översyn eller inte längre behövs. Sen har det varit utlämning av materiel som de olika delarna av FS 18 behöver för att kunna göra ett bra jobb.

Det kan vara riktigt rörigt på vägarna.

Inventeringsarbetet har tagit stor del av vår tid men allt jobb gör att tiden bara rinner iväg mot den första leaven. Movcon med förarna ur HF har haft fullt upp med att hämtat gods från Camp Marmal där flygplatsen ligger.

Mycket prylar blir det
Det har blivit många timmar på vägarna, samt givetvis i väntan på flygplanen som dimper ner lite efter oregelbunden tidtabell.

Undrar om vi inte snart fyllt Afghanistan med alla prylar?

Inte samma trafiksäkerhet som hemma.

En fin dag på vägen.

Bra samarbete med våra tyska vänner
Samarbetet med soldaterna ur den tyska insatsen fungerar utmärkt och vi får all hjälp vi behöver med truckar och annat. Deras Engelska kan dock ställa till det för oss ibland. När landar planet? Svaret är ”yes”, okej, hur tolkar jag detta?

Att trafikmiljön härnere är lite speciell har ni nog förstått redan, bilderna får tala för sig själv.

Vi hörs framöver!

/Nicke, Henke, Mike, Flygarn, Lappen, Jägarn och Galle på Huvudförrådet

Kirre o Lotta på MOVCON

Tung last anlände till Afghanistan

En bil känns väldigt liten i jämförelse med C-17 Globemaster

Häromdagen anlände de två sista av totalt fyra stridsfordon 90 till Afghanistan. Det var stor uppmärksamhet på den tyska militärflygplatsen Marmal när planet med stridsfordonen landade.

Vi på National Support Element (NSE) var på plats för att lasta ur fordonen ur det gigantiska flygplanet, som ingår samarbetet Heavy Airlift Wing (HAW).

Enormt stort plan
Att Boeing C-17 Globemaster är ett stort flygplan förstår man när man står bredvid det. Planet är 53 meter långt och har en vingyta på 353 kvadratmeter och klarar att lyfta över 77 ton utrustning.

Daniel kör av stridsfordonet med hjälp av backledare.

Urlastningen gick bra
Det går snabbt att lasta ur på flygplatsen i Marmal, planen står inte på flygplatsen längre än det är nödvändigt. Den här gången tog det bara 15 minuter från landning till vagnarna var urlastade. Direkt vi var klara började en norsk enhet att lasta utrustning som skulle med tillbaka.


Bägge stridsfordonen parkerade på flygplatsen.

Svensk pilot och lastmästare
Besättningen på Globemaster består av två piloter och en lastmästare. Lastmästaren ser till att all utrustning packas och surras på rätt vis. Planet har landat några gånger tidigare och har besättning från olika nationer. Några gånger har det varit svenska piloter och nu senaste även en svensk lastmästare.

Läs mer om Globemaster här>

Läs mer nyheter om transporten via mil.se>

Globemaster är inte det enda stora planet som landar här i Afghanistan, framöver kommer vi att berätta om andra transporter vi jobbar med så följ oss på bloggen!

/National Support Element

Kronprinsessan på besök i Mazar-e-Sharif

En sen kväll kom stabschefen in på mitt kontor och bad mig planera för ett VIP-besök som skulle anlända den 3:e januari. Det var två generaler och några medarbetare från Högkvarteret. ”- Jaha, det var väl inga konstigheter med det”, tänkte jag.

Började planera…Några dagar senare, nytt besök av av stabschefen OCH chefen. ”- Det har blivit några ändringar.” säger chefen. ”- Det är inte längre två generaler, det är två generaler och (konstpaus…) KRONPRINSESSAN!”

Vår fanvakt vid besöket.

Ett fåtal som visste
Nu blev det fart vill jag lova endast några få invigda kände till det verkliga besöket. Allt sådant går ju bra så länge man pratar med dem som känner till hemligheten.

Besök och genomgångar
Nåväl, allt löste sig till det bästa, besökarna kom till campen enligt rådande mode i hjälm, skyddsväst, glasögon, handskar och hörselskydd. Efter lunch blev det ett antal genomgångar, möten med soldater och befäl, förevisningar och, naturligtvis, ett besök på mässen där vi också hade besök av ett underhållningsband från en av norska försvarsmaktens musikkårer.

Redan dagen därpå var det hemresa igen för en mycket nöjd kronprinsessa, som fått se en del av verksamheten här.

Kronprinsessan Victoria och Daniel Westling samt undertecknad strax före deras avresan från Afghanistan.

Stort tack till alla er som var inblandade i besöket, utan er hade det inte lyckats!

/Hans ACOS G9

Några fler bilder från besöket:

Kronprinsessan besökte FS 18

Under ett dygn har vi haft fint besök på Camp Northern Lights i Mazar-e-Sharif. På söndagen anlände helt överraskande kronprinsessan Victoria och Daniel Westling.

För knappt fem minuter sedan släpptes nyheten till svensk media så håll koll på nyhetssändningarna ikväll.

Läs nyheten via mil.se>

Imorgon kommer vi att berätta mer om besöket här på bloggen.

Se intervjun med kronprinsessan som filmades idag:

Henrik Eskilsson, Press- och informationsbefäl FS 18

På patrull med MOT Delta

MOT Delta och några av de afghaner vi möte under vår patrull.

Under mellandagarna genomförde vi i MOT Delta (Military Obersvation Team) en längre patrull till en by som ligger i den sydligaste delen av Samangan som är vårt ansvarsområde.

Syftet var att genomföra möten med lokala myndighetschefer. Med oss hade vi en skyttegrupp som förstärkning.

Guvernörens hus

Efter första dagens körning nådde vi en polisstation där vi efter en patrull tillsammans med den lokala polisen gick vi in i bas.

Natten till ära fick vi lov att sova i guvernörens nybyggda hus, väggarna var nymålade och luktade målarfärg men någon uppvärmning av huset var det inte tal om, senare diskuterades det om det inte varit varmare och bekvämare att sova i tältet utomhus med jord under oss istället för det kalla betonggolvet.

En fantastisk utsikt, titta noga så ser ni även ett av våra fordon.

Dagen därpå fortsatte resan söderut på för oss outforskade vägar. Vi passerade några bergspass och nådde som högst 2300 meter över havet (Sveriges högsta berg Kebnekaise är 2104 m ö h. Källa: Wikipedia) vägarna var i förvånansvärt bra skick mycket tack varje ett vägprojekt som genomförts av Sida.


Vi anlände till polisstationen i byn som var målet för vår patrull vid lunchtid och mötet startade kort därefter. Medans chefen och ställföreträdande chef genomförde mötet så var resten av gruppen utanför och övervakade området. Vi genomförde två möten och passade även på att dela ut vinterkläder till barnen i byn.

Hemresan gick betydligt fortare, sent på kvällen var vi framme vid vårt PO i Aybak där sängen väntade. Dagen efter en längre patrull går åt till att vårda och se över materielen samt rapportskrivning.

/Mark MOT Delta

PO livet rullar på

Dagarna i missionen går snabbt. Julen passerade förbi och vi gjorde så mycket vi kunde för att skapa julstämning här ute i provinsen. Vi försökte ha lite ledigt under julhelgen för återhämtning och för att få fira jul även om vi är långt från våra nära och kära.

Våra fantastiska kockar hade ordnat ett julbord som innehöll allt man kan önska sig. Vi fick även Ris a la malta i solen på vår terrass, så vad det gäller mat gick det ingen nöd på oss. Vi saknade såklart er där hemma dock!!

På annandagen serverades det våfflor på altanen.

Innan vi åkte från Sverige fick vi lämna in förslag på hur vi ville fira jul och vår julansvarige hade tagit sitt ansvar. Vi såg både Kalle Anka (År 2007:s upplaga) och Karl-Bertil Jonssons jul. Det låter såklart smått otroligt men fram emot kvällen fick vi tom besök av jultomten här ute i Sar e Pol!

Vi har också hört rykten om att det serveras våfflor inne på CNL en gång i veckan och som ni ser på bilden så vill vi ju inte vara sämre här!

Anton med ett helt gäng barn som gick fotpatrull med oss.

Vi jobbar också på med våra vanliga arbetsuppgifter. När vi fotpatrullerar blir det ofta stor uppståndelse och vi får ett helt sällskap med barn som går med oss runt hela stan. På bilden ser ni Anton med flera av våra små följeslagare.

På återseende!

/Provincial Office Sar-e-Pol

På besök i en afghansk skola

Ulrika och John välkommnas av vår kontakt och blir rundvisade.

Igår var vi på besök i en skola som vi stöttat via vår HUM-kassa. Skolan drivs av ett non-governmental organization (NGO) och undervisar barn upp till tio år.

När vi anlände till skolan slogs vi av hur fattigt och torftigt miljön var för barnen. På morgonen var det bara några grader över nollan så det var kalla skollokaler vi mötte. Någon uppvärmning i klassrummen fanns inte och flera av barnen var alldeles för tunt klädda.

Barnen berättar om sina framtidsdrömmar.

Barnen visar för Ulrika vilka engelska ord de lärt sig.

Stolta över sin skola
Vår kontakt visade stolt runt oss i skolan och vi fick även möjlighet att besöka tre klasser som undervisades på förmiddagen. För att fler barn skulle få plats så studerade de halva dagen.

I en klass var det engelskprov och barnen var stolta över att visa vad de lärt sig. Totalt jobbar tre lärare på skolan, på frågan om vad de såg som största problemet svarade de alla att vintern var något som bekymrade. Kanske skulle de bli tvungna att ställa in undervisningen om det blev för kallt.

Framtidsdrömmar
Det man slås av när man besöker skolan är den glädje barnen verkar känna av att gå i skola. När vi frågade vad de ville ha för yrke i framtiden var drömmarna många. Högst på önskelistan stod dock lärare, läkare och pilot.


Skolgården med volleybollnät.

Låg standard
Som ni förstår är standarden inte ens i närheten av vad vi är vana vid i Sverige. Det är bara att inse att barnen vi träffat är lyckligt lottade, även om antalet barn som får möjlighet att gå i skola hela tiden stiger så är det fortfarande många som aldrig får chansen.

Fler går i skolan
Under talibantiden gick mindre än en miljon barn i skolan mot dagens 6,2 miljoner. Tidigare var även antalet flickor mycket litet nu går cirka 36% av flickorna i skolan.

Vi hoppas att få återkomma med fler bilder från skolan framöver, nu har vi med egna ögon sett vad de saknar.

Multinationell löpartävling avgjord vid Camp Mike Spann

Stefan i överlägsen ledning redan vid andra varvet.

Snabbast av dem alla var vår egen Stefan Emanuelsson vid OMLT KANDAK som helt ohotad tog hem segern. Tävlingen avgjordes i strålande sol och då som en varvbanan, dvs. runt campen på dess insida och då till ett antal varav av fem. Längden på loppet uppgick således till ca 5,5 km och genomfördes under parollen ”jingle bell race”.

Stefan efter målgång tillsammans med loppets tvåa.

Uppståndelsen i målfållan var påtaglig och då främst hos våra amerikanska kollegor. Att sköta den personliga träningen är något som är självklart och dessutom något som ses med respekt bland anställda inom det militära väsendet vid tidigare nämnd nation. Att då med närmare två minuters marginal, på den för Stefan egentligen alldeles för korta sträckan, visa prov på högklassig fysisk prestationsförmåga, fick många att högljutt utbrista sin beundran och förtjusning över det som dem fick uppleva denna vackra juldag.

Utöver Stefans prestation så gjorde kollegor från våra grannländer också insatser som är värda att nämna. På andra plats återfinner vi en kollega från Finland och på tredje en från Norge. Bäste amerikan blev då fyra.

En bakomliggande orsak till Stefans enorma spänst i spåret kan månne bero på den högklassiga laddning som ägde rum vid julbordet vid CNL på julafton. Passar i och med detta på att skicka ett stort tack från oss alla vid OMLT KANDAK till just kockarna vid CNL. TACK för högklassigt JULBORD :-)

Tony Petersson C OMLT KANDAK

Gott Nytt År

Vi har precis firat in det nya året i Afghanistan. På Camp Northern Lights höll chefen nyårstal från lastkajen till ett stort antal soldater ur förbandet.

En speciell nyårshälsning gick till de kamrater som just nu är ute och löser uppgifter i vårt ansvarsområde och på andra platser i Afghanistan.