Mazar - Livgardet

Så fortsatte vi resan mot Sverige, fler enheter är på väg hem så snart är dina nära och kära i Sverige. Igår åkte vi med ett av de större planen som trafikerar vår flygplats i Afghanistan.

Det var inget fel på benutrymmet i planet C-17 Globemaster men ljudvolymen är hög så det krävs hörselskydd.

Chefen som dagen till ära fyllde år fick besöka piloten.

Chefen var sist av planet och blev liksom vi andra välkomnade tillbaka till Sverige av ATS (Armé Taktiska Staben).

Åter på Livgardet, cirkeln är sluten och nu börjar hemkomstprogram under några dagar.

En grupp till har lämnat Afghanistan

Lastning av planet sköter vi själva, här förbereds vår packning på paletter som sen lastas in i planet. På bilden kan ni även se att sanden yr i luften, inte bra för våra vapnen som var nyvårdade...

Hemresan för senaste gruppen som åkte hem tog drygt 11 timmar och den här gången åkte vi med C-17 Globemaster.

Trots att det blåste upp till sandstorm så kom vi ändå hem på exakt utsatt tid. Imorgon berättar vi mer om resan, då får du också se hur det såg ut inne i detta gigantiska planet.

Läs mer om planet här>
Glada soldater i kö till säkerhetskontrollen.

Leif och Anders i vänthallen som är inredd med snygga soffgrupper.

Planet som tog oss till Sverige.

Ombordstigning, 11 timmar senare var vi hemma.

En MTO:s vardag

Mikael Engblom jobbar som Movement Transportation Officer (MTO). Det är hans ansvar att bland annat utfärda förarbevis för våra fordon.

Terrängkörning

Totalt har det under tiden från utbildningen i Sverige fram till nu blivit 100 förarbevis på Toyota Landcruiser SPS, Merzedes Geländewagen SPS samt det nyaste fordonet i förbandet Personterrängbil 6 eller som den är mera känd som, GALTEN (RG32).

Vård och återställning av fordonen efter genomförda körpass.

Förutom att utbilda jobbar Mikael med att transportkoordinera alla marktransporter i vårt område. Detta arbete kräver precision, kommunikation och en stor grad av tålamod. Han är också ansvarig för trafiksäkerhet och annan motortjänst.

En av utbildningsomgångarna efter godkänd utbildning.

Att utbilda i insatsområdet kan vara komplicerat pågrund av säkerhetsläge, som alltid måste vara med i beräkningarna.

Medaljceremoni för NSE

I lördags hade National Support Element (NSE) medaljering. Det blev en fin ceremoni där bergen i bakgrunden gav en fin inramning. Kvällen till ära hade finska, norska och svenska gäster bjudits in.

När medaljerna var utdelade invigde chefen Camp Birka.

Se fler bilder från medaljceremonin:
Relaterad information:
Läs mer om NSE på bloggen>
Läs mer om NSE på forsvarsmakten.se>

Logistisk solskenshistoria

Driftstödsgruppen under operation Taohid

Under operation Taohid genomfördes många bra insatser inom olika områden. En lite annorlunda händelse var när chefen för ISAF:s norra kommando general Leidenberger bidrog till att vi fick fram en reservdel i tid.

En logistisk utmaning
Operation Taohid innebar en verklig utmaning för det svenska förbandets logistikförsörjning, mycket på grund av terräng och avstånd. Under operationen deltog en driftstödsgrupp (DSG) med uppgift att stödja förbandet vid tekniska problem.

Havererat fordon
Sent på kvällen får DSG ett meddelande om att en pansarterrängbil (Galt) havererat. Det visade sig vara en kardanaxel och ganska omgående konstaterades att en ny behövdes.

En order går till reparationsgruppen på camp Birka. Från första meddelandet ute i fält till att reservdelen är förberedd för transport har trettio minuter avlöpt.

Andreas och Pär på reparationsgruppen vid camp Birka.

Nu börjar det knepiga jobbet att lösa så reservdelen kan transporteras ut till operationsområdet. Pär och Andreas beger sig till en högre stab vid flygplatsen Marmal och tar kontakt med en tysk samverkansofficer, om var och när reservdelen kan levereras.

Lösningen låter inte vänta på sig, beslut tas att general Leidenberger tar med sig reservdelen när han åker ut till området nästa morgon.

Helikoptern med generalen och den viktiga reservdelen landar in.

Tidigt på morgonen landar generalens helikopter med kardanaxeln. Inom 20 minuter är den monterad och pansarterrängbilen är åter redo att användas.

Anton med levererad reservdel.

Jonas monterar den nya kardanaxeln.

Allt klart!
Cirka tio timmar efter att fordonet havererade så är det åter lagat och redo att börja användas i operationen.

Från oss ute på fältet skickar vi ett stort tack till General Leidenberger och alla inblandade som understödde med sina resurser.

/CTO FS 18

Film när helikoptern landar in:

Underhåll till svensk-finska enheter

Finska soldater hämtar ut materiel vid förrådet.

I stora nybyggda tält ute på området camp Marmal befinner sig det svenska förrådet. Normalt arbetar här sju svenska soldater, men för tillfället är tre på ledighet. - Vi underhåller och betjänar de svensk-finska enheterna under veckans alla dagar, säger Nicklas Nilsen, chef för förrådet.

Tälten ser ut som ett vanligt förråd. Pallar med pallkragar noggrant uppställda på hyllplan från golv till tak. Som alla andra enheter under National Support Element (NSE) har de flyttat till camp Marmal, vilket har ändrats deras arbetsrutiner en aning.
- I dag är vår arbetsbelastning ojämnare än tidigare på grund av flytten från Camp Northern Lights (CNL). Förut var vi närmare förbandet och hade arbete jämt fördelat över tiden. Den dagen som förbandet åker på ledighet är arbetstrycket som störst, säger Nicklas Nilsen.

Lossa och lasta
En till två dagar i vecka beger sig soldaterna vid förrådet till flygplatsen för att lossa och lasta gods från Sverige. Ibland deltar man med materieltransporter vid operationer och emellanåt utför de persontransporter till och från Camp Northern Lights.

Se fler bilder från NSE:


För bildtexter, klicka på pratbubbla till vänster eller på fotot för fullfomat.

Får förbandet på rull

Till vänster: Daniel Fredriksson och Fredrik Lundqvist.

NSE (National Support Element) uppgift är att stödja insatsen i Afghanistan med service, transporter, utrustning, drivmedel och reparationer. Staben har det övergripande ansvaret.
- Vi på staben samordnar förrådet, reparationsverkstaden och transporter för att förbandet ska kunna rulla och fungera, säger Fredrik Lundqvist, stabschef för NSE.

Under FS 18 har verksamheten flyttat från Camp Northern Lights (CNL) till en betydligt större camp som heter Marmal. Den ligger i anslutning till flygplatsen nära Mazar-e-Sharif.

- Vi håller nu till på en multinationell camp som är betydligt större än CNL. Omkretsen på området är fem kilometer och de flesta europeiska länder finns representerade. Normalt är det tysk dominans på campen men med den amerikanska truppförflyttningen till norra Afghanistan har de amerikanska soldaterna ökat i antal. Våra lokaler på området är nybyggda och anpassade till vår verksamhet samtidigt som vi är förberedda att utöka verksamheten här, säger Fredrik Lundqvist.

Ansvar över andra funktioner
Som nämnt samordnar staben förrådsverksamheten, reparationsverkstan men också Movcom vid Marmal. Movcom är transportverksamheten till och från Sverige. Förutom de, har man ansvar över funktioner som är kvar på CNL. Och det är fortifikationsofficeren, brandmästaren, post- och ekonomiansvarige.

Här bor personalen från FS 18 vid Marmal. Tältförläggning i storformat. Det norska förbandet ansvarar för drift och underhåll. Enligt uppgift fungerare det mycket bra.

Det börjar bli varmt i Afghanistan

Stefan från transportgruppen PL och Hede, BQ hjälper hygoff att ta vattenprov i brunnen som finns på området.

Vi etablerar oss på nya platser i vårt område genom att bygga det man skulle likna vid minicamper eller FOB:ar (Forward Operation Base) som det kallas militärt.

Varmt väder = mer vatten
Vatten kan vara en bristvara i Afghanistan. Det går åt stora mängder vatten både för att dricka och att tvätta sig i särskilt nu när det börjar bli varmt. På en FOB som vi bygger hittade vi en borrad brunn. Då börjar detektivarbetet med att få fram information om när brunnen borrades och användes senast.

En vy från en FOB där vi jobbar för fullt. Brunnen närmast i bild. I bakgrunden arbete med tälförläggning.

Lokalbefolkningen hjälper oss
Vi pratade med lokalbefolkningen och tog vattenprover för att undersöka kvaliteten på vattnet och om brunnen kan användas. På plats för att bygga upp tältförläggningen fanns personal från sjukvårdspluton, transportgruppen och bravoplutonen ur skyttekompaniet.

Fullastat transportflygplan från Abu Dhabi

Välstuvat lastutrymme

De senaste veckorna har NSE Detachementets uppgifter präglats av inköp av ca 5,5 ton vattenlednings- och avloppsrör. Inköpet har gjorts här i Abu Dhabi och rören ska användas vid byggnationen i Afghanistan.

Europeisk standard
Frågorna om kvalité och standard har varit många, men all materiel har visat sig uppfylla europeisk standard. Rören levererades buntade i 6-meters längder samt rullar med en diameter på 2,5 meter. Till detta tillkom ett antal kartonger med skarvmuffar och diverse tillbehör.

Svenskt flyg
Transporten till Masar-e-Sharif skedde med hjälp av en svensk TP 84 (C-130 Hercules). Lastningen blev en prövning för alla inblandade för att få plats med all materiel både på längden och höjden. Med bistånd av duktig personal från Al Bateen Airport samt lika duktig C-130-personal lastades allt med stor precision. Liknelsen om att ”inte ens få plats med ett frimärke” är nära att ta till.

Läs mer om transportflygplan TP 84 (C-130 Hercules) >

En eljest trailertransport

Från vänster: Kent Wiggen och Mikael Engblom ser fram emot ett fortsatt samarbete med den afghanska armén.

Med hjälp av afghanska tolkar och officerare och med svenska instruktioner tog sig stridsfordonet upp på trailern.

Efter månader av planering var det dags. En grupp fordon tog sikte på den afghanska kårens grupperingsplats, Camp Shaheen. Dagen hade kommit för en provlastning av ett svenskt Stridsfordon 90 på en afghansk trailer.
- Ett försök vi önskat har nu kommit till stånd, säger en nöjd Kent Wiggen, chef G4 vid FS 18.

Efter bara några timmar i stekande sol så stod det svenska stridsfordonet på trailern och hela fordonsekipaget drog iväg. En stund senare kom trailern och föraren tillbaka med sin tumme i vädret. Som synes hade allting gått bra och det var dags för utvärdering och fotografering.
- Allting har inte gått på räls under planeringstiden men nu känns det skönt att vi lyckats. Nästa mål för förbandet, FS 18, är att få igång en lastsäkringsutbildning och en utbildning som resulterar i ett dragfordonscertifikat för den afghanska armén, säger Kent Wiggen.

Historien började redan vid FS 18 ankomst till Afghanistan. Förbandets uppgift är att samarbeta med den afghanska armen, ANA, men också med folket.
- Vi ska hjälpa att öka deras förmågor på alla bredder så att de ska ha möjlighet att klara sig själv på egen hand. Vi i svenska Försvarsmakten är bra på logistik och det vill vi lära ut, säger Kent Wiggen.

Målsättningen efter utbildningarna är att förbandet FS 18 och den afghanska armén ska ha möjlighet att samarbeta i operationer med deras tunga dragbilar.
- Vi har inte förmågan att förflytta våra stridsfordon här nere vilket gör att vi ska ta hjälp av armén på plats. Vårt operationsområde är stort vilket gör att vi sparar på bränsle, underhåll om vi får igång ett bra samarbete, säger Kent Wiggen.

Här får de afghanska officerarna instruktioner om hur man lastsäkrar en tung transport.

En eljest trailertransport.

Allt klart för konsert!

Tobias, Claes, Olof och Stefan är nöjda med scenbygget.

Så var det då äntligen dags för fältartisterna! Premiären sker ikväll på Camp Northern Lights sen kommer bandet att genomföra en turné runt om i vårt område.

Den blev transportgruppens uppgift att fixa till så att förutsättningarna för konserten blir perfekt. När vi tidigare idag beskiktigade konsertarenan, som är belägen i en av våra tälthallar, kunde vi konstatera att scenen kommer att hålla för trycket.

Nu räknar vi ner timmarna till det är dags för kvällens konsert med "The Shariff:s".

Tunga lyft i Sar-e-Pol

Lyft av det nya elverket.

En del av Transportgruppen fick för en vecka sedan uppgiften att byta ett elverk i Sar-e-Pol. I gruppen ingick även elreparationsmekaniker, som skulle sköta inkopplingen av det nya elverket.

Transports uppgift var att transportera det tre ton tunga elverket, lyfta bort det gamla och därefter lyfta in det nya. Det var lättare sagt än gjort, när även taket behövde tas ner för att komma åt det gamla elverket.

Det stora taket som var över sju meter långt var en utmaning.

Var skulle vi göra av taket?
Det var ett mycket begränsat utrymme att lägga ner taket som skyddar elverket. Efter en kort diskussion så hittade vi tillslut en bra plats.

Lyft av det gamla elverket
När taket var borta påbörjade vi lyftet av gamla verket. Trots begränsat utrymme och svängradie lyckades vi få bort det utan problem. Därefter blev det bakvänd procedur för att få dit det nya elverket och det stora taket, som var den största utmaningen.

Alla nöjda speciellt kocken.
Resultatet blev en lyckad insats, alla var nöjda. Inklusive kocken som numera slipper att jobba i mörker.

/Transportgruppen

Tempoväxling

One Mission - One Team. Här med våra norska kollegor.

Ibland får man tempoväxla åt andra hållet. Lugna dagar, det finns också i Afghanistan.

Dagar utan körningar, när lastbilen är vårdad, stridsvästen kittad och omkittad, fysen avklarad och vänta lite, har det bara gått fem minuter sedan jag tittade på klockan? Tiden går trögt.

Här ordnar vi med radioutrustningen i våra fordon. Det är viktigt att sambandet fungerar.

Utmaningen de här dagarna blir att hålla sig sysselsatt, aktiv, behålla fokus. Och förhoppningsvis blir det dags att tempoväxla snart igen.

Hämtning av utrustning till vårt nya gym
Vi ska bygga ut gymmet här på Camp Northern Lights, så idag var vi på tyskarnas camp, Marmal, och hämtade två gymcontainrar. Så vi passade på att ta några bilder när vi lastade.

Lastning av container.

Lägg märke till den dåligt placerade trumman.

Vi hörs snart igen!

/ Transportgruppen

Fullt upp för MOVCON och HF

Urlastning av ett stridsfordon ur ett av de större flygplanen.

Från det att vi kom ner i insatsområdet har det varit bråda dagar för oss på MOVCON (Movement Control) och HF (Huvudförrådet).

Ut och inlämning av diverse utrustning som dels varit ute och skall in för översyn eller inte längre behövs. Sen har det varit utlämning av materiel som de olika delarna av FS 18 behöver för att kunna göra ett bra jobb.

Det kan vara riktigt rörigt på vägarna.

Inventeringsarbetet har tagit stor del av vår tid men allt jobb gör att tiden bara rinner iväg mot den första leaven. Movcon med förarna ur HF har haft fullt upp med att hämtat gods från Camp Marmal där flygplatsen ligger.

Mycket prylar blir det
Det har blivit många timmar på vägarna, samt givetvis i väntan på flygplanen som dimper ner lite efter oregelbunden tidtabell.

Undrar om vi inte snart fyllt Afghanistan med alla prylar?

Inte samma trafiksäkerhet som hemma.

En fin dag på vägen.

Bra samarbete med våra tyska vänner
Samarbetet med soldaterna ur den tyska insatsen fungerar utmärkt och vi får all hjälp vi behöver med truckar och annat. Deras Engelska kan dock ställa till det för oss ibland. När landar planet? Svaret är ”yes”, okej, hur tolkar jag detta?

Att trafikmiljön härnere är lite speciell har ni nog förstått redan, bilderna får tala för sig själv.

Vi hörs framöver!

/Nicke, Henke, Mike, Flygarn, Lappen, Jägarn och Galle på Huvudförrådet

Kirre o Lotta på MOVCON

Tung last anlände till Afghanistan

En bil känns väldigt liten i jämförelse med C-17 Globemaster

Häromdagen anlände de två sista av totalt fyra stridsfordon 90 till Afghanistan. Det var stor uppmärksamhet på den tyska militärflygplatsen Marmal när planet med stridsfordonen landade.

Vi på National Support Element (NSE) var på plats för att lasta ur fordonen ur det gigantiska flygplanet, som ingår samarbetet Heavy Airlift Wing (HAW).

Enormt stort plan
Att Boeing C-17 Globemaster är ett stort flygplan förstår man när man står bredvid det. Planet är 53 meter långt och har en vingyta på 353 kvadratmeter och klarar att lyfta över 77 ton utrustning.

Daniel kör av stridsfordonet med hjälp av backledare.

Urlastningen gick bra
Det går snabbt att lasta ur på flygplatsen i Marmal, planen står inte på flygplatsen längre än det är nödvändigt. Den här gången tog det bara 15 minuter från landning till vagnarna var urlastade. Direkt vi var klara började en norsk enhet att lasta utrustning som skulle med tillbaka.


Bägge stridsfordonen parkerade på flygplatsen.

Svensk pilot och lastmästare
Besättningen på Globemaster består av två piloter och en lastmästare. Lastmästaren ser till att all utrustning packas och surras på rätt vis. Planet har landat några gånger tidigare och har besättning från olika nationer. Några gånger har det varit svenska piloter och nu senaste även en svensk lastmästare.

Läs mer om Globemaster här>

Läs mer nyheter om transporten via mil.se>

Globemaster är inte det enda stora planet som landar här i Afghanistan, framöver kommer vi att berätta om andra transporter vi jobbar med så följ oss på bloggen!

/National Support Element

Nyårshälsning från Transportgruppen

Gott Nytt År önskar vi er alla!

Efter ett par dagar med mer vård än körning blev det dags att tempoväxla. Bärgningslarm! Taget.

På med all utrustning, in i lastbilen, hinna tigga ett par snickers från en kock på vägen och sedan ut i den afghanska natten. Nattetid ser allt annorlunda ut här. Vi går från glittrande bensinmackar till becksvarta småbyar. Möter bilar med halvljus, helljus, lampor i regnbågens alla färger eller inga lampor alls.

Här tankar vi diesel.

Efter att ha övernattat i Shebregan börjar dagen till ljudet av grannarnas morgonböner och ljumma naan (det lokala brödet. Gott!).

På vägen tillbaka till CNL skulle vi skänka 5000 liter diesel och en herrejösses massa oljor till en mack. I slutändan kommer de att bidra till ett vägbygge.


När vi väl hittade till rätt mack frågade vi var vi skulle tanka in dieseln. Sju afghaner pekade på ett rör i väggen. Check. Men trekvart senare, med lite snöre, kreativitet och hjälp från afghanerna var tankflaket tömt och vi var på väg igen.

Hoppas att ni där hemma har det bra och att erat 2009 slutar lika bra som vårat.

Vi ses nästa år!

/Transportgruppen FS18

Nu rullar det på …

Lastning av en Galt på ett rullflak.

… och vi börjar sakta men säkert komma in i rutiner och en vardag. Första veckan var hektiskt med många nya intryck, körningar och utbildningar. Vi hade en riktigt bra överlämning från transportgruppen FS17 där de, förutom att ge oss tips och trix, ordnade med övningar på sådant de önskade att de hade övat mer på innan rotation.

Så en dag, under en strålande sol, bytte vi däck, lastade Galt och GW, kranade contatiner och på kvällen övade vi med mörkerutrustning. Nyttigt!

Mycket utrustning som ska få plats bakom ratten.

Störst går först...

Vi har hunnit med några körningar, ibland går något fordon i konvojen sönder och då får vi tuffa på i lägre hastighet. Men men, det är bara att gilla läget.

En av vägarna anlades av ryssarna för många år sedan och är ungefär som en bra svensk landsväg. Den är rak. Spikrak. Annars är trafiken här nere myllrig och ostrukturerad, men den känns inte hetsig eller elak. Störst går först gäller och blinkers används lite som man vill. Kanske för att det är kul, eller för att det är måndag.

Vem vet. Man kan också möta i stort sett vad som helst. Att köra förbi en åsnekärra eller en personbil där tre människor tittar ut från bakluckan är inget ovanligt. Och längs vägarna står barn och vinkar. Massor av barn. Vi vinkar tillbaka så mycket vi kan.

Det var lite från oss. Vi tänker massor på er där hemma och hoppas att ni får en vit jul. Här ska det också bli vinter, men just nu känns det som vår.

/Transportgruppen