Hemmåt det bär!

Nu är första enheterna ur FS 18 påväg hem! Vi har följt några soldater ur skyttekompaniet när de förberedde sig för hemresan.

Bostaden städad och skinande ren i väntan på nya soldater ur FS 19.

Sista koll på listorna från de som sköter transporten.

Lastat och klart!

Sjukvårdsplutonen hade ställt upp sina vagnar och signalerade när våra vänner lämnade campen.

Tre snabba frågor

Pontus, gruppchef

Var FS 18 som du tänkt dig?
– Jag har varit i Kosovo tidigare även om Afghanistan är annorlunda så blev det ungefär som jag föreställt mig. Det är lite mer instängt härnere men vi har ändå varit ute mycket i vårt område.

Vad är du mest nöjd med?
– Gruppen och tiden mellan första och andra leaven. Då hände mycket och vi jobbade som hårdast.

Vad har hänt idag?
– Vi har vårdat och lämnat in delar av utrustningen. Det känns som ett skönt avslut.

Robert, sjukvårdsman

Var FS 18 som du tänkt dig?
– Ja det får man nog säga, vi har gjort mycket härnere. Vissa perioder har varit lugnare och andra mer hektiska men det var som jag förväntade mig.

Ska du åka på någon mer insats?
– Det är inte otänkbart men då vill jag nog helst åka på en insats i Afrika.

Vad händer nu?
– Jag kommer att plugga när jag kommer hem.

Medaljceremoni för skyttekompaniet

Skyttekompaniet under medaljceremoni på Camp Northern Lights

Så var det dags för medaljceremoni. Denna eftermiddag var det delar ur skyttekompaniet som medaljerades för sina insatser i Afghanistan.

NATO-medaljen får vi när vi tjänstgjort minst 30 dagar i insatsområdet. När vi kommer hem till Sverige får vi även Försvarsmaktens medalj för internationella insatser.

Eftersom det inte går att samla hela förbandet på en gång så genomförs flera medaljeringar. Håll utik på bloggen, kanske kommer "din soldat" snart på bild...

Läs mer om medaljerna via denna länk>

Fler bilder från medaljceremonin:

Klicka på fotot för fullformat

Logistisk solskenshistoria

Driftstödsgruppen under operation Taohid

Under operation Taohid genomfördes många bra insatser inom olika områden. En lite annorlunda händelse var när chefen för ISAF:s norra kommando general Leidenberger bidrog till att vi fick fram en reservdel i tid.

En logistisk utmaning
Operation Taohid innebar en verklig utmaning för det svenska förbandets logistikförsörjning, mycket på grund av terräng och avstånd. Under operationen deltog en driftstödsgrupp (DSG) med uppgift att stödja förbandet vid tekniska problem.

Havererat fordon
Sent på kvällen får DSG ett meddelande om att en pansarterrängbil (Galt) havererat. Det visade sig vara en kardanaxel och ganska omgående konstaterades att en ny behövdes.

En order går till reparationsgruppen på camp Birka. Från första meddelandet ute i fält till att reservdelen är förberedd för transport har trettio minuter avlöpt.

Andreas och Pär på reparationsgruppen vid camp Birka.

Nu börjar det knepiga jobbet att lösa så reservdelen kan transporteras ut till operationsområdet. Pär och Andreas beger sig till en högre stab vid flygplatsen Marmal och tar kontakt med en tysk samverkansofficer, om var och när reservdelen kan levereras.

Lösningen låter inte vänta på sig, beslut tas att general Leidenberger tar med sig reservdelen när han åker ut till området nästa morgon.

Helikoptern med generalen och den viktiga reservdelen landar in.

Tidigt på morgonen landar generalens helikopter med kardanaxeln. Inom 20 minuter är den monterad och pansarterrängbilen är åter redo att användas.

Anton med levererad reservdel.

Jonas monterar den nya kardanaxeln.

Allt klart!
Cirka tio timmar efter att fordonet havererade så är det åter lagat och redo att börja användas i operationen.

Från oss ute på fältet skickar vi ett stort tack till General Leidenberger och alla inblandade som understödde med sina resurser.

/CTO FS 18

Film när helikoptern landar in:

Operationen i Baghlan

Tysk helikopter och några av våra enheter.

När vi lämnade Camp Northern Lights i mitten av april var det med stor förväntan och spänning. Vad vi egentligen inte visste till fullo var att vi var på väg till norra Afghanistans getingbo i jämförelse med vårt eget ansvarsområde.

En vy från en väg i Afghanistan.

En afghansk camp.

Resan gick genom bergen till andra sidan bergsryggen och våra amerikanska, belgiska, ungerska, finska men framförallt tyska vänner i öster. Vi började vår operation med att övernatta på Camp McClusky där vi fick en briefing och möjlighet att samordna oss med andra enheterna.

Medan dagarna gick förflyttade vi oss allt närmare det faktiska operationsområdet nära staden Baghlan.


Surrealistisk känsla
Snabbinsatsstyrka De första dagarna agerade vi snabbinsatsstyrka, QRU (Quick Respons Unit) och beredskap åt afghanska armén och polisen. Det var en nästan surrealistisk känsla att höra strid pågå på andra sidan kullarna medan man äter lunch eller väntar på order.


Vägbomb
Samtidigt som vi åker in i området utlöser ett tysk fordon en vägbomb och fyra tyskar stupar. När vi kommer fram till platsen skapar vi en barriär gentemot upprorsmännen som finns i området.

Mycket folk är i rörelse på platsen både från afghanska armén (ANA) och polisen (ANP). När helikoptrarna kommer för att transportera de skadade känns det nästan som de ska landa på våra fordon.

Helikopter som hämtar skadade soldater.

Allt går snabbt och ganska snart lyfter helikoptrarna för att flyga de skadade till närmsta ISAF-sjukhus. Vår egen sjukvårdsenhet transporterar avlidna soldater till en camp i området.

Rapporten vi fick senare talade om fyra avlidna och tre skadade tyska soldater.

Ytterligare en attack
När en tysk konvoj är på väg till ett PRT i området utsätts de för beskjutning. Ett fordon fattar eld och flera andra blir utslagna på andra sätt. Strax efter kommer våra enheter till platsen och de får börja med att återta kontrollen i området.

Sen påbörjades räddningsinsats där de bland annat fick bogsera några fordon för att de skulle ta sig ur området och i säkerhet.

En tysk officer avlider under angreppet och det blev en mörk dag för tyska enheter och hela ISAF. Under insatsen stöttar vi varandra och vid detta tillfälle skulle jag inte vilja tänka på hur det gått om våra enheter inte kommit till platsen.

Afghanska och ISAF-enheter på ett vägavsnitt i insatsområdet.

Blandade känslor
Det har varit mycket blandade känslor under vår tid i det tyska ansvarsområdet. Med säkerhet kan man säga att samtliga är glada att se en skillnad och förbättring efter att vi har visat närvaro.

Vår uppgift har varit att stötta ett bygge av en camp i ett nyckelområde för ANA och ANP. På så sätt ska de kunna upprätthålla ordning och säkerhet i områden.

Möte med bybor i området.

Delta Quebec

Glada bybor
De sista dagarna kunde vi se leende bybor komma gående över bron som nu var återtagen. Befolkningen kunde nu äntligen återförenas med sina familjer och samhällen på andra sidan floden efter sex månaders stridigheter och svårigheter att röra sig i området.

Det är sådana förbättringar och konkreta förändringar många av oss behöver för att känna att vi bidrar till en förbättring. Med säkerhet kan jag säga att vi alla har lärt oss mycket under dessa dagar!

/R. Kihlberg, Delta Quebec

Händelser i Baghlan

Förbandet har under operationen i Baghlan varit i flera stridskontakter. Hotet från vägbomber har även medfört att vi fått framrycka med stor försiktighet.

Våra mobila medicinska team och kirurger har varit involverade i flera händelser där de fått stödja andra nationer i livräddande insatser.

På forsvarsmakten.se (länkar i högermenyn) kan ni läsa mer om operationen i Baghlan.

Eldställningar förbereds inför nattens förläggning.

Tillbaka från Baghlan

Enheterna har nu återvänt till våra olika camper och PO:n efter operationen i Baghlan. På flaggplan hittade vi några som var i full färd med att packa ur fordonen samt hämta post från er anhöriga.


Klicka på fotot för fullformat

Operation i Baghlan

FS 18 har under två veckor deltagit i en stor operation tillsammans med tio andra nationer och 2 000 afghanska armésoldater i provinsen Baghlan.

Vi kommer att berätta mer om operationen de närmsta dagarna här på bloggen.

Varför tog det tid innan ni fick reda på operationen?
Som vi bland annat berättade på anhörigdagen så försöker vi alltid vänta till efter genomförd operation innan vi lägger ut information. Det gör vi för att våra enheter åter ska vara tillbaka på egen camp.

Den här gången tog det extra lång tid, bilderna nedan togs för drygt två veckor sedan.


Klicka på fotot för fullfomat.

Det börjar bli varmt i Afghanistan

Stefan från transportgruppen PL och Hede, BQ hjälper hygoff att ta vattenprov i brunnen som finns på området.

Vi etablerar oss på nya platser i vårt område genom att bygga det man skulle likna vid minicamper eller FOB:ar (Forward Operation Base) som det kallas militärt.

Varmt väder = mer vatten
Vatten kan vara en bristvara i Afghanistan. Det går åt stora mängder vatten både för att dricka och att tvätta sig i särskilt nu när det börjar bli varmt. På en FOB som vi bygger hittade vi en borrad brunn. Då börjar detektivarbetet med att få fram information om när brunnen borrades och användes senast.

En vy från en FOB där vi jobbar för fullt. Brunnen närmast i bild. I bakgrunden arbete med tälförläggning.

Lokalbefolkningen hjälper oss
Vi pratade med lokalbefolkningen och tog vattenprover för att undersöka kvaliteten på vattnet och om brunnen kan användas. På plats för att bygga upp tältförläggningen fanns personal från sjukvårdspluton, transportgruppen och bravoplutonen ur skyttekompaniet.

Shafaf - en lyckad operation

Den afghanska arméns taktiska operationsplats. Christian Larböl och Daniel Rydberg från Sverige planerade tillsammans med de finska och afghanska officerarna.

Ett tusental soldater, med största delen från den afghanska armén, (ANA), genomförde en lyckad militär operation. Målet var att ta tillbaka ett område cirka 200 kilometer syd-väst om Mazar-e-Sharif.
- Brigadchefen Barakatullah från den afghanska armén var mycket nöjd med samarbetet mellan de svensk-finska och tyska enheterna som ägt rum under den veckolånga operationen, säger Christian Larböl, chef för operationer vid PRT MeS.


Den politiska ledningen i Kabul har till uppgift att stödja landets provinser. Provinsen Jawzjan med staden Sheberghan hade tappat kontrollen över vissa av sina områden. Syftet med operationen var att återta mark och ta kontroll över dessa områden.
- När slutmålet byn Almalek var tagen och terrängen runt omkring genomsökts var första fasen av operationen genomförd. Då var det dags för de svensk-finska och tyska enheterna att dra sig ur. Den afghanska armén stannade kvar för att visa att de har för avsikt att försvara området och tills vidare skydda befolkningen. Samtidigt som man har för avsikt att stödja folket på längre sikt i olika utvecklingsprojekt tillsammans med ISAF, säger Christian Larböl.

Inga förluster har rapporterats in under operationen men vissa enheter har upptäckt vägbomber, IED, som motståndarna hade grävt ner.

Planeringen av den militära operationen har skett under en längre tid och har ställts in vid tre olika tillfällen.
- Det är vädret som bidragit till att operationen ställts in. För att vi ska kunna utnyttja våra system fullt ut är ett bra väder en av förutsättningarna, säger Christian Larböl.

En av framgångsfaktorerna för att operationen blev så lyckad var att vi gjorde den tillsammans med afghanerna. Vår uppgift är, och har alltid varit, att stödja den afghanska regeringen och det afghanska folket, avslutar Christian Larböl.

ISAF = International Security Assistance Force
PRT MeS. = Provincial Reconstruction Team i Mazar-e-Sharif

Operationen Shafaf blev lyckad

Bilderna nedan är från en lyckad operation tillsammans med den afghanska armén och polisen. Deltagande enheter var från Afghanistan, Sverige, Finland och Tyskland.

Svenska enheter är grupperad vid polisstationen i Qush Teppa.

Den afghanska arméns taktiska operationsplats, där svenska, finska och afghanska officerare planerade.

Svenska och finska officerare planerade.


Nattförläggning med den svensk-finska enheten.

Delar av den svenska styrkan som framrycker på en förhållandevis bra väg som blev sämre efterhand.

Delar ur den afghanska armén, (ANA), under framryckning.

En plats där svenska, afghanska och tyska soldater hade samlats under operationen.

Tjock dimma efter ett kraftigt regnväder under natten försvårade operationen.

1:a skyttes plutonsdag

Grillkväll.

"Palldynamik" går ut på att en grupp ska förflytta sig en sträcka så fort som möjligt utan att stå på något annat än två pallar.

Nu har vi kommit mer än halvvägs in i missionen. På 1:a plutonen firades arbetet och slitet med en specialdag för plutonen. Fyra soldater hade ansvarat för att sätta ihop en ”gruppfälttävlan”. De tre skyttegrupperna fick tävla mot varandra i fem olika grenar i som till exempel ”palldynamik”, ”slängsläggan” och ”hangman”.

Efter svett och påhejande var 3:e skyttegruppen starkast ut ur tävlingarna. Dagen blev till kväll med grillning. En grillkväll som kändes precis som en svensk sommarkväll. Sådär lagom molnigt och varmt, eller kallt…

Grillkvällen blev till karaokekväll. Vinnarna från dagens tävlingar fick välja låt till sig själva och de förlorande grupperna. Kvällen avslutades med en film. Det var ett välbehövligt avbrott från vardagen. Plutonen är nu laddad med energi för att fortsätta sista delen av missionen med full kraft.

Uppvärmning till gruppfälttävlan.


"Hangman".

Larmet går

Första ANA bärgaren får hjälp.

Häromdagen gick larmet för ”larmstyrkan”. ANA, Afghan National Army, hade kört fast med flertal fordon strax norr om Mazar-e-sharif. 3:e skyttegruppen fick i uppgift att eskortera kompaniets bärgare och en samverkansofficer till platsen för att hjälpa våra samarbetspartners.

När vi väl kom på plats visade det sig att tre traktorer, och fyra utav ANA:s egna bärgare hade satt sig i den mjuka åkermarken. Skyttegruppen agerade närskydd åt bärgarens besättning som slet hårt i solen. De arbetade effektivt och fick snabbt upp ANA:s ena bärgare, två utav traktorerna och en jeep som kom till platsen och självklart körde fast. En utav traktorerna stod dåligt till, så även vår egen bärgare körde fast och fick bärga sig själv. Timmarna gick, och det blev mörkt. Det beslutades att vi skulle avvakta med traktorn som stod dåligt till. De andra ANA fordonen blev uppdragna ur sankmarken. Klantigt nog lyckades även 3:e skyttegruppens pansarterrängbilar fastna, och bärgarens besättning fick därmed jobba ännu mer.
Gemensamt slit gjorde att vi lyckades bärga de fyra ANA bärgarna och två utav traktorerna som larmet hade gått för.

Men att sammanlagt ha bärgat tio fordon under en dag måste vara ett nytt rekord!

Vinschning.

Självbärgning med hjälp av spett.

1:a skytteplutonen patrullerar i ett grönt Afghanistan

Samverkan.

När vi kom tillbaka efter vår senaste ledighet vart det mycket tid som ”larmstyrka”. Eftersom det var lugnt slapp vi åka ut särskilt ofta och det blev mycket tid för utbildning innanför grindarna och en del tid för beachvolleyboll.

Våren är i full blom i Afghanistan, knopparna brister och fåglarna sjunger. Det är grönt överallt. Nu är det fullt upp för 1:a skytteplutonen igen.

Vi har varit iväg på patruller i både närområdet och längre bort. Vissa patruller har varit på egen hand, och flera tillsammans med den lokala polisen, ANP. Det är bra att jobba ihop med ANP eftersom de kan lära oss mycket om sina områden. De har kunskap om byarna som vi annars inte kunnat tillgå. Samtidigt hoppas vi att det blir ett utbyte så att även de tar åt sig av våra kunskaper.

På våra patruller pratar vi med invånarna i byarna, gamla som unga, och ofta med byäldsten, för att få information om hur det står till. Information om de känner sig säkra, har fungerande vatten, skola för både pojkar och flickor… När vi är iväg på patruller längre bort får vi ett sjukvårdsfordon med oss som stöd. Deras sjuksköterskor brukar få i uppgift att besöka klinikerna i byarna för att få en uppfattning om standarden, och se om vi kan bistå på något sätt.

Nu faller inte regnet lika ofta och marken har börjat torka upp. Vi har även i uppgift att under våra patruller reka vägar som på kartan inte är kända. Ibland är vägarna bra och kan få sin plats på kartan, men det är inte alltid våra tunga och breda fordon tar sig fram på samma smidiga sätt som en åsna med släp. I veckan fick vi hjälp av ett gäng hjälpsamma bybor att dra upp vår Galt som höll på att glida ner i ett dike.

Vi tänker på er där hemma och räknar de få dagarna till vår nästa ledighet.

På fotpatrull.

Återvänt efter leave

En av våra soldater med byns moske i bakrunden.

Då har 2.plutonen återigen anlänt till sitt. Det är med starka känslor och en surrealistisk känsla av allt som har drabbat oss, då vi förlorade våra vänner och chefer, Johan och Gunnar. Nu är det med fokus på uppgiften och med de fina minnena av våra kamrater som vi ska göra vårt bästa och vara så proffsiga vi kan denna sista period av missionen.

Jag tror att Johan och Gunnar hade velat att vi inte ska ge upp, utan nu kämpar vi vidare. Nu ska vi visa hur duktiga vi är och vilka föregångsmän våra chefer var och att dom kan vara stolta över oss, och hur bra dom har format oss soldater på 2.plutonen innan de rycktes ifrån oss.

Påväg till området en tidig morgon.

2.plutonen har hunnit med en gedigen första period med träning i att klara av uppkomna situationer. Vi har dessutom hunnit med en dagspatrull ute i närområdet.
Det var en fotpatrull i en by samt lite fordonsorientering i området. Och även ett besök på en större skola. När vi anlände till skolan var det sen eftermiddag och skolan hade slutat för dagen, men det fanns ett tiotal barn kvar i närheten som lekte.

Första intrycket vi fick var att barnen var rädda för oss och väldigt reserverade när vi försökte få kontakt med dem, vissa sprang iväg. När vi fick delat ut en fotboll och Isaf news så började stämningen lätta, och tack vare vår tolk som var mycket duktig så slutade det med att vi hade barn runt oss överallt, uppskattningsvis säkert 20-40 barn, ungdomar och även några äldre.

Vårat mobile medical team för dagen, hjälpte lokalbefolkningen med lättare skador osv.

Vägsök in till byn påbörjas därefter avsutten fotpatrull genom byn.

Republiken Jämtlands nationaldag

Joel, Viktor och Gustaf

Idag firade vi jämtar republikens nationaldag, för oss som inte kan vara på plats i Jämtland hittade vi ett tillfälle i Afghanistan istället.

Vi har idag övertygat ett flertal kollegor att jamska är ett språk och inte en dialekt som storsvensken vill.

Dagen till ära blev det en fotosession vid vår vagn. Vi passade även på att hissa vår kända flagga i bakgrunden.

- Ma råkes te yra!

Fotpatrull med Delta Quebec

Vi hittade en lagom stabil övergång när vi korsade en flod.

Dagligen genomförs flertalet fotpatruller runt om i vårt ansvarsområde. Denna gång var vi i en större by väster om Mazar-e-Sharif, där det fanns en skola och några större moskeér samt en centralt belägen polisstation. Solen sken hela dagen och vi uppehöll oss cirka två timmar i byn.

Några av våra fordon.

Dokumentation
När vi befinner oss i byarna dokumenterar vi standard på skolor, hälsovård, säkerhet och tillgång på vatten. Det första vi fick se av befolkningen var att de ryggade tillbaka och visa tydligt att de inte var helt bekväma med vår närvaro.

Sådana tecken är aldrig bekväma att mötas av men väl inne i byn fick vi kontakt med ett par yngre personer, som vi med hjälp av tolk kunde få mer information av. Vi hade hoppats på att kunna genomföra denna patrull tillsammans med afghansk polis, men den här dagen kunde de inte lämna sin postering.

Moské i en av byarna.

Fotbollsmatchen med kidsen.

Fotbollsmatch
Väster om byn började de stora slätterna och landskapet spricka upp till stora gröna fält där getter i mängder betade. Vi tog tillfället i akt att försöka bryta isen med byborna och kastade fram en fotboll. Det dröjde inte många minuter innan ett 20-tal barn genast ville spela och slutligen kom även de äldre.

Det är många frågor man vill ha svar på när man samtalar med folket samtidigt som man inte får vara för påträngande. Det gäller att göra ett gott intryck för att på sikt vinna afghanernas förtroende även i dessa byar.

/Delta Quebec / R. Kihlberg / Bloggansvarig