Skicka en nyårshälsning

Vårt kapell på Camp Northern Lights

På mejlen börjar det skickas in nyårshälsningar, det tycker vi är jättetrevligt. För att göra det enkelt så ger vi dig möjlighet att skicka hälsningen via kommentarsfältet i detta inlägg.

Kanske blir det lika många hälsningar som inför julafton?

Gott Nytt År från oss alla, till er alla!


LÄS DETTA FÖRST:
Eftersom alla inte vill ha för- och efternamn på webben räcker det att skriva förnamn eller efternamn (ex. Pelle P. eller A. Andersson).

Viktigast är att din soldat vet vem som skickat hälsningen, tyvärr hinner vi inte kolla upp med var och en om namnpublicering. Skriv enligt ovan så kommer det att funka perfekt för alla.

Tack på förhand!

Brandövning på Camp Northern Lights

Slangutläggning i samband med brandövning.
Foto: Eva Andersson – EHO FS 18

När man pratar om "Force Protection" för FS18, så tänker man naturligtvis mest på skydd mot hot utifrån. Men i "Force Protection" ingår också brandskyddet.

Det förebyggande brandskyddet är bra hos oss, men nu förstärks brandskyddet på CNL ytterligare med ett brandvärn. Här ser vi tappra brandsoldater som övar på slangutläggning i samband med brand i byggnad.

Genomgång efter avslutad övning.
Foto: Eva Andersson – EHO FS 18

Så här långt har utlandsstyrkan sluppit allvarliga bränder i Afghanistan, och alla vi hoppas att det fortsätter så. Precis som med fredsbevarande verksamhet så är slutmålet med förebyggande brandskydd att man aldrig skall behöva ingripa. Trots att det innebär att man inte får pröva sina kunskaper!

Bengt Hammarberg – Brandskyddsinspektör FS 18

Sociala patruller hjälper oss att förstå

Therese talar med en man via tolk om hur det är att vara kvinna och soldat. Daniel är också med i diskussionen.

Flera gånger i veckan ger vi oss ut på fotpatrull. Det gör vi av flera orsaker. Dels är det bra för oss själva att träffa det afghanska folket och få en känsla för det land och den kultur vi befinner oss i, och dels försöker vi att förmedla vad vi gör i Afghanistan och hur vi stöttar landet genom vår insats.

Ofta uppstår spontana möten längs gatorna och de som är mest nyfikna är förstås barnen.

Tolken hjälper oss att tala med en man utmed vägen.

Afghanistans framtid.

De afghanska barnen är ett kapitel för sig. Trots att de ofta har det svårt, är de nästan alltid glada och kontaktsökande. De ropar hälsningsfraser och vi svarar med de få ord vi kan på dari eller säger några ord på engelska. De tycker om att bli fotograferade och vill väldigt gärna se resultatet direkt i digitalkameran.

För några dagar sedan gick vi på en patrull i närheten av Camp Northern Lights. Enligt kartan gick vi cirka 7,5 km och vi träffade många intressanta människor på vägen.

Förutom mängder av barn talade vi även med en 70-årig man som gav oss tips för den som vill bli lika gammal som honom. ”Det gäller att inte grubbla för mycket utan njuta av varje dag.” Bra råd.


Det afghanska folket har många ansikten. Givetvis är det nästan bara vänligt sinnade människor som vi träffar på när vi är ute. Vi är fullt medvetna om att inte alla afghaner tycker likadant, men känslan är att den ”vanlige mannen på gatan” ändå uppskattar det säkerhetsarbete vi utför tillsammans med de afghanska säkerhetsstyrkorna.

Fredrik (väldigt lång) hälsar på några barn (väldigt små) under patrullen.

Bland vissa grupper och i vissa områden finns förstås andra tongångar. Det som också slår oss är att kvinnor är en väldigt liten del av stadsbilden. De som syns bär ofta burka och vi kan inte tala direkt med dem. Burkan har en lång historia men samtidigt var det inte alltför länge sen som afghanska kvinnor kunde röra sig mer fritt än idag.

Julkonsert med norska fältartister

Ikväll fick vi besök av Forsvarets musikkorps Vestlandet, som underhöll oss med vacker julmusik.

Den timslånga konserten på Camp Northern Lights, blev ett uppskattat avbrott i den dagliga verksamheten.

Läs mer om Forsvarets muskikorps Vestlandet och deras turné i Afghanistan>

Lägesrapport från Afghanistan

Soldater från grundutbildningsbataljonen vid deras officiella examen. Dagen efter skickades hälften av soldterna till till södra Afghanistan där situationen är betydligt allvarligare än här i norr.

Då har jag varit här i Afghanistan snart en månad och det börjar vara dax för första leaven. Ska bli skönt att fira jul hemma. Känslan så här långt är bra, trots att det finns mycket som man skulle vilja påverka. Överlag är det många intryck som ska sorteras innan alla bitar faller på plats och man förstår sammanhanget.

Afghanistan och situationen här är väldigt komplex. Känslan från de första dagarnas höga puls och anspänning har börjat lägga sig, dagarna känns ganska lugna och trygga. Trots att det blev en klump i magen när jag ringde hem första gången och berättade att jag inte var inblandad i skottlossningen förra helgen.

Det var ju första gången som som FS 18 var utsatt för en attack. Det kommer fler gånger, men det känns som om allt än så länge fungerar som det ska och turen är på vår sida. Bra spelare har turen/marginalerna på sin sida.

Att vinna afghanernas förtroende

Kan också meddela att det tar lång tid att vinna afghaneras förtroende, vilken är en förutsättning för att jag skall lyckas med mina uppgifter.

Jag har i snart fyra veckor tillbringat nästan varje dag tillsammans med en afghanska överste, chefen på G3 (den avdelning på 209. afghanska kåren som ansvarar för planering och genomförande av operationer), innan han tyckte att det var dax att vi skulle introducerade oss för varandra. Det vill säga, han berättade att han hade en fru och sex barn. Vet inte om jag vunnit hans förtroende men det här var i alla fall ett steg på vägen.

Brigadchefen ville ha synpunkter på operationen

Det är en speciell uppgift att vara Operationel Mentor and Liaison Team (OMLT). Vid flera tillfällen har de afghanska officerarna frågat om vad jag tycker eller väntat på en gillande nickning. Det känns ganska speciellt, särskilt när det inte är övning utan allt är på riktigt. Idag frågade en av brigadcheferna vad jag tyckte om hans plan för en kommande operation, jag hade flera synpunkter, men bara en som jag framförde. Direkt justerade han sin plan utifrån min synpunkt.

Amerikansk bas
Vi bor bra här på Mike Spann, en amerikansk del av 209.afghanska kårens bas. Jag brukar försöka träna varje dag, idag var det så varmt att man kunde springa i kortbyxor med t-shirt och ändå svettas trots att det är i mitten på december.

Det enda som man kan klaga på är den amerikanska maten. Det finns hur mycket som helst att välja på, men när det i stort sett är samma meny varja dag blir man ganska less, trots att det finns glass och efterrätt varje dag.

På Lucia åkte vi därför extra tidigt till Camp Northern Light (CNL), för att kunna äta en svensk frukost, sällan har en tallrik blåbärssoppa och en husmans med gravad lax smakat bättre. Vi åt även lunch och middag på CNL, det är en annan klass på kockarna där.

En tår i ögonvrån

Precis när vi satt och åt frukost kom luciatåget med stjärngossar, tomtar och allt, väldigt fint. Efterår så pratade vi om känslan, vi var många som fick en tår i ögonvrån av julstämning och hemlängtan, trots eller tack vara att många av oss varit med om fler än 40 jular.

”Vår” matutdelning vid Blå Moskén.

Vi, OMLT Corps/Bde, har ett eget välgörenhetsprojekt. Varje vecka ger vi en slant till min tolk som åker ned till Blå moskén, där han delar ut bröd och mjölk till de kvinnor och barn som sitter och tigger.

Glada barn vid invigning av en ny lekplats. Den här dagen var det ganska kallt och regn, titta på kläder och skor.

Klädinsamling

Innan jag åkte ned var jag på en skola, i årskurs 4, min sons klass och berättade om min kommande utlandstjänst. Nu har klassen samlat in urvuxna kläder som jag skall ta med mig ned efter nyår. Inte så mycket, men några får det lite bättre.

Afghanerna gilla att var med på bild, så fort man tar fram kameran ställer alla upp snyggt och prydligt för fotografering. Jag lät tolken låna min digitalkamerna för att ta bilder när han delade ut bröd vid moskén. Resultatet, två bilder vid matutdelningen och 50 bilder på tolken.

GOD JUL och GOTT NYTT ÅR

Hälsningar från OMLT
via Stefan Fredriksson

OMLT G3 209th ANA Corps Shaheen

Ingen kan hjälpa alla…

…men alla kan hjälpa någon.

Katharina Bäckelin går igenom paket som skickats till oss.

Vår primära uppgift i Afghanistan är att tillhandahålla säkerhet för befolkningen i vårt ansvarsområde. Afghanistan är ett av världens fattigaste länder ganska ofta stöter vi på levnadsmiljöer som får oss vilja göra mer.

Hjälp från soldat till befolkning
Vi har, vid sidan av vårt arbete, en möjlighet att med enkla medel göra tillvaron något bättre för de sämst lottade här i Afghanistan. Det gör vi genom att från soldat till befolkning tillhandahålla varma kläder, skor, skrivmateriel, hygienprodukter med mera via hjälporganisationer härnere.

Barnen är Afghanistans framtid.

Vi soldater samlar även in pengar till en HUM- välgörenhetskassa. Bidrag och kläder lämnas sen till seriösa välgörenhetsorganisationer för speciella projekt.

Under våra patruller träffar vi många nyfikna barn.

Foto: Emil Jakobs

Du som anhörig kan hjälpa till
Flera av er har redan hört av sig och frågat hur ni som anhörig och närstående kan hjälpa till.

Ett tips är att din soldat under leaven tar med sig lite kläder eller annat. Självklart kan du även skicka ett paket (adress klicka här) märk paketet med ”fältprästen” så kommer det rätt. Under vår insats kommer vi att berätta mer om vår hjälp från soldat till befolkning.

”Sannerligen, vad ni gjort för någon av de minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig”.

En god julhelg önskas dig!

genom
Katarina Fältpräst FS 18

Tomten, Kalle Anka och Dumlekola

Tomten på besök hos personalsektionen.

Julfirande i Afghanistan blev lyckat, det var många som fick ner julklappar från er anhöriga. Några tomtar hade också dykt upp för att önska God Jul.

Dagen började med julgröt och avslutades med midnattsmässa i vårt kapell. Vi låter bilderna beskriva resten...

God fortsättning!

Kalle Anka visades i mässen, den inledande presentationen drog ner mest jubel.

Vi hade fått ner julgodis och kockarna hade fixat risgrynsgröt. Näverstedt var en av alla som kunda äta gröt i utomhus igår, vi har fortfarande varmt härnere.

Mia öppnar sin julklapp.

Våra fältpräster Katarina och Marcus ordnade en extra glans till vårt julfirande.

Chefen håller jultal i matsalen.

Fredrik var en av de som åt svensk-finskt julbord igår.

Ett speciellt tack till kockar och alla andra i köket för ert hårda arbete med julmaten.

Fler bilder från vår Julafton i Afghanistan

Klicka på den gula ikonen och sedan "Julafton i Afghanistan" för att se bilderna i större format.