Rapport från OMLT i Afghansitan

Har nu varit i Afghanistan i snart fyra veckor och har i princip arbetat alla dagar inklusive en operation på en dryg vecka. Dagarna går snabbt, arbetsuppgifterna många, de är varierande och utmanande.

Människorna i Afghanistan är generellt mycket vänliga och nyfikna på oss västerlänningar, framför allt barn och ungdomar.

Vad gör jag då här nere? Jag tillhör en styrka kallad OMLT. Det står för Operational Mentoring and Liaison Team. Huvuduppgiften är att mentorera eller coacha en afghansk stabschef eller XO (Executive Officer) vid den 1. Brigaden /209. Kåren i Masar-e-Sharif. Samtidigt är jag stabschef/XO vid den multinationella brigadstaben, som alla mentorer ingår i.

Vi består av officerare från Sverige, Norge, Finland, Tyskland, Makedonien och Albanien. Det finns också mentorer på kår- och bataljonsnivån och alla tillhör vi OMLT.

Ceremonin på Camp Mike Spann när den ”gamla” XO och Senior Mentor (chef för brigadmentorerna) avtackades och jag och min norska chef tog över ansvaret för brigadmentorerna.

Träning på skjutbanan för att bibehålla den personliga färdigheten.

Lite mer varierande väg än den ökenliknande terräng som omger campen där vi bor.

En vanlig syn i trafiken.

Stabsarbete under operationen i brigadens TOC (Tactical operation Center).

Under operationen åts lunch dagligen ute i gräset under några skuggande träd. Menyn bestod vanligtvis av bröd, ris, kött och yoghurt. Denna gång fanns det bestick men det är lika vanligt att man äter direkt med fingrarna!!

Vid en fotmarsch genom en by köpte vi några kalkoner som blev dagens lunch och middag. Vi betalade ca 10 dollar för en kalkon.

En tungt beväpnad afghansk polis tillhörande ANP (Afghan National Police).

Alla mentorer på brigad- och kårnivån bor på en amerikansk camp, Camp Mike Spann, som ligger inbäddad i en afghanska camp, Camp Shaheen (Örn), där 209. Kåren är grupperad. I övrigt bor de flesta svenskarna på den svenska huvudcampen, Camp Norden Light, som också den ligger i Masar-e-Sharif.

Min ambition är att ta många bilder här nere och försöka förmedla känslan hur jag upplever Afghanistan. Jag kommer att ha ett tema för varje blogginlägg. Teman kommer att vara Maten, Campen, Människan, Miljön och Framtiden. Detta första inlägg har inget tema utan försöker bara ge er en bred bild av min första tid i Afghanistan.

Detta var allt för denna gång. Om cirka en månad hörs vi igen och då med ett speciellt tema.

Vi hörs!

Masar-e-Sharif den 29 oktober 2009

/Fredrik Zetterberg