Joint in the efterrätt

Gunner two saknas på bilden, Jöns som vi så sött kallar honom.

Yankee India är en grupp som rullar runt, håller låda och lyssnar på vad män och kvinnor har att säga i de nordvästra delarna av det svensk-finska ansvarsområdet.

På Yankee är vi tre damer och tre karlar, detta för att kunna möta hela befolkningen på bästa sätt.

Denna dag stod joint patrol med finnar på schemat, i ordern stod det också road recce in the dessert...

Kalle på besök hos polisens kock.

Patrullen tog oss till centralbyn i distriktet Mengajek. Väl framme i byn som inte är särskilt vacker, men ack så charmig, stegade vår chef Kalle in till guvernören för ett möte.

På mötet bjöds det på smaskigt te och samtal om säkerhet och läget i distriktet. I Afghanistan jobbar man inte med stolar, utan möten genomförs på mattor. Detta medför att Kalle med sina soffliggande leder knappt kan gå efter två timmar i skräddarsits.

Nyvaken efter en natts sömn på polisstationen där det var -10 inomhus.

Vi soldater håller ställningarna utanför i korrekt buren utrustning. Helt enligt kapten Rydbecks direktiv (MA)! Ibland är det trevligt, ibland är det tråkigt.

Efter mötet gick vi en fotpatrull genom byn tillsammans med den lokala polisen. Därefter väntade ett besök på sjukhuset. På sjukhuset är det som i Sverige, både kvinnor och män som vistas, därför gick Kalle, Malin, Åsa och Karin in och jobbade på två täter. Besöket var intressant och personalen och patienterna på det spartanska sjukhuset var glada över att vi var där.

Obligatorisk fotografering efter mötet.

Malin tillsammans med fotografen Karin tillagar den goda tonfiskgrytan.

Middagen utspisades på polisstationen tillsammans med polischefen och guvernören. Vi hade knytis. Polisen bjöd på palaw och vi bidrog med en utsökt tonfiskgryta.

Framåt natten torrövade vi checkpoint med polisen inför vår nattpatrull tillsammans. Det blev lite småroligt.

De lokala poliserna var inte sugna på att ta några initiativ över huvud taget. Så vi placerade ut dem som pjäser så som vi ville att de skulle stå. Väl ute på patrullen fungerade det över förväntan. Med lite detaljstyrning så löste det sig.

Orm eller rödlök?

Resten av natten spenderade vi på polisstationen, det gick alldeles utmärkt och polisen var glada över vår närvaro även när vi sov på natten. Det värsta som hände var att Karin såg en orm på sitt postpass, som visade sig dock vara en påse rödlök.

På återseende!

/Dan MOT Yankee

En bejublad konsert

The Shariff:s under sin show på Camp Northern Lights.

Fältartisterna "levererade" igår, resultatet blev en två timmar lång fartfylld och uppskattad show. Det blev en kväll med skön avkoppling från vardagen för de som fanns plats på campen och kunde närvara.

Nu åker "The Shariff:s" vidare på sin turné för att underhålla fler svenska och finska soldater i vårt ansvarsområde.

Några fler bilder från kvällen:

Allt klart för konsert!

Tobias, Claes, Olof och Stefan är nöjda med scenbygget.

Så var det då äntligen dags för fältartisterna! Premiären sker ikväll på Camp Northern Lights sen kommer bandet att genomföra en turné runt om i vårt område.

Den blev transportgruppens uppgift att fixa till så att förutsättningarna för konserten blir perfekt. När vi tidigare idag beskiktigade konsertarenan, som är belägen i en av våra tälthallar, kunde vi konstatera att scenen kommer att hålla för trycket.

Nu räknar vi ner timmarna till det är dags för kvällens konsert med "The Shariff:s".

Vattenprov i Aybak

Eva övervakar arbetet med vattenproverna.

I slutet av januari åkte logistiksektionen som inom vår organisation benämns G4 till vårt Provincial Office i Aybak (PO). Uppdraget med resan var att ta vattenprover i deras brunn.

Micke fyller provflaskor.

Thess hissar upp vatten ur brunnen.

Det blev lite smygfys när vi väl skulle fylla provflaskorna. Ett antal liter vatten fick hissas upp från ca 55 meters djup. Under överinseende av Eva tog Micke och Thess tag i hissandet av vatten.

På Camp Northern Lights har vi väldigt bra kvalitet på vattnet i kranarna, det är ett utmärkt dricksvatten. Situationen ser annorlunda ut på PO:na. Därför åkte vi ut till Aybak för att undersöka hur kvaliteten på vattnet i brunnen ser ut och vilken rening av vattnet som behövs.

Preparerad provflaska

G4 är en sektion som förutom logistik arbetar med olika specialistfunktioner. EHO (Environmental Health Officer) är en av dessa specialistfunktioner.

En av EHO:s arbetsuppgifter är att kontrollera kvaliteten på vattnet där svensk personal bor i vårt område.

/ Logistiksektionen, G4

Sjukvårdsplutonen på uppdrag

Vi hade får och lamm överallt...

För ett par veckor sen var i sjukvårdsplutonen på uppdrag tillsammans med skytteplutonen väster Mazar-e-Sharif, i våra två sjukvårdsfordon (MMT).

Under dagarna var vi utstationerade på olika platser där vår uppgift var att ha en hög beredskap om något skulle hända. Under dagarna förberedde vi oss genom att gå igenom olika situationer där det krävs sjukvårdinsatser.

Genom att åka ut till de olika områdena där vi genomför operationer kommer vi närmare soldaterna och är snabbare på plats.

WM på fotpatrull väster om Mazar-e-Sharif

Några av oss fick även möjligheten att göra en fotpatrull. Det är alltid bra att komma ut och se hur människorna i byarna har det, och hur de ser på oss.

När vi kom tillbaka från patrullen hade vi fått sällskap av fyra barn och deras fårhjord, så vi tog oss tid och pratade med dom. Genom att träffa barn får man en jättebra uppfattning om hur det är i de olika byarna.

Vi snackar med "kidsen" genom vår tolk.

Vid våra möten med afghanerna är det ett ypperligt tillfälle att vinna "Hearts and Minds". Tomas provade en cykel (utan bromsar) och vi hade fårhjorden och barnen runt oss och pratade en hel dag. Barnen hade roligt och vi hade roligt!

Det är detta vi är här för att göra, vi upprätthåller säkerheten och beredskapen. De olika enheterna arbetar tillsammans för att göra det bättre väster om Mazar-e-Sharif.

/PL85

Fotpatrull i Aybak

En typisk gata i Aybak.

Då vi oftast åker iväg längre sträckor från Aybak och håller oss i distrikten runtomkring så kände vi att vi ville besöka själva staden Aybak.

Vårat PO (Provincial Office) ligger mitt i staden med en moské som närmsta granne. En dag så begav vi oss därför ut på en fotpatrull i området.

Det är alltid mycket barn ute, ofta hänger dom på när vi patrullerar.

Vi gick runt i Aybak och pratade med grannar om vad Afghanerna tyckte om oss, om att det är väl dags för lite sol nu när det varit så kallt och så vidare.

Överallt så följde ett tjog ungar oss, de som gått lite i skolan sa på knagglig engelska ”How are you mister?” när man då svarat så var ordförrådet tömt och det kom ett ”How are you mister?” igen.

Ett stopp vid en butik, stridsfåglarna i burarna var dock dyra.

Trots lera överallt så är barnen glada och springer runt i sina flipp flopp. I de små butikerna som finns lite överallt så stanna vi och köpte diverse godis enbart för att stödja butiken men även för att kunna ge lite godis till barnen, dock så kunde inte några sockerberoende soldater låta bli påsen utan smakade.

Att köpa en fågel skulle visa sig vara för dyrt då detta tydligen var stridsfåglar och priset varierade från 500afghanis till 100000afhganis, så det var ingen idé att försöka stödja den butiken.

Gatan där slaktarna har sina butiker i Aybak.

På marknadsgatan för köttförsäljning stod slaktarna på rad och styckade med yxa på huggkubbe sen hängdes köttet upp på krokar. Framstår Svenska livsmedelsbutikers ompaketering med bäst före datum på köttfärs som rena petitessen jämfört med den förvaring av kött som finns här.

När vi väl kom tillbaka efter våran patrull så var vi ganska leriga så våran finska kollega spolade av oss med högtryckstvätten innan vi fick komma in på PO:t.

På återseende MOT Delta

Tunga lyft i Sar-e-Pol

Lyft av det nya elverket.

En del av Transportgruppen fick för en vecka sedan uppgiften att byta ett elverk i Sar-e-Pol. I gruppen ingick även elreparationsmekaniker, som skulle sköta inkopplingen av det nya elverket.

Transports uppgift var att transportera det tre ton tunga elverket, lyfta bort det gamla och därefter lyfta in det nya. Det var lättare sagt än gjort, när även taket behövde tas ner för att komma åt det gamla elverket.

Det stora taket som var över sju meter långt var en utmaning.

Var skulle vi göra av taket?
Det var ett mycket begränsat utrymme att lägga ner taket som skyddar elverket. Efter en kort diskussion så hittade vi tillslut en bra plats.

Lyft av det gamla elverket
När taket var borta påbörjade vi lyftet av gamla verket. Trots begränsat utrymme och svängradie lyckades vi få bort det utan problem. Därefter blev det bakvänd procedur för att få dit det nya elverket och det stora taket, som var den största utmaningen.

Alla nöjda speciellt kocken.
Resultatet blev en lyckad insats, alla var nöjda. Inklusive kocken som numera slipper att jobba i mörker.

/Transportgruppen

Fotpatrull med Delta Quebec

Vi hittade en lagom stabil övergång när vi korsade en flod.

Dagligen genomförs flertalet fotpatruller runt om i vårt ansvarsområde. Denna gång var vi i en större by väster om Mazar-e-Sharif, där det fanns en skola och några större moskeér samt en centralt belägen polisstation. Solen sken hela dagen och vi uppehöll oss cirka två timmar i byn.

Några av våra fordon.

Dokumentation
När vi befinner oss i byarna dokumenterar vi standard på skolor, hälsovård, säkerhet och tillgång på vatten. Det första vi fick se av befolkningen var att de ryggade tillbaka och visa tydligt att de inte var helt bekväma med vår närvaro.

Sådana tecken är aldrig bekväma att mötas av men väl inne i byn fick vi kontakt med ett par yngre personer, som vi med hjälp av tolk kunde få mer information av. Vi hade hoppats på att kunna genomföra denna patrull tillsammans med afghansk polis, men den här dagen kunde de inte lämna sin postering.

Moské i en av byarna.

Fotbollsmatchen med kidsen.

Fotbollsmatch
Väster om byn började de stora slätterna och landskapet spricka upp till stora gröna fält där getter i mängder betade. Vi tog tillfället i akt att försöka bryta isen med byborna och kastade fram en fotboll. Det dröjde inte många minuter innan ett 20-tal barn genast ville spela och slutligen kom även de äldre.

Det är många frågor man vill ha svar på när man samtalar med folket samtidigt som man inte får vara för påträngande. Det gäller att göra ett gott intryck för att på sikt vinna afghanernas förtroende även i dessa byar.

/Delta Quebec / R. Kihlberg / Bloggansvarig

Rapport från ett mentorteam i Sar-e-Pol

John inviger en forward operation base i Sar-e-Pol

För en tid sedan invigde kapten John på SWE OMLT Kandak en Forward Operation Bas (FOB) i Sare-e-pol.

Som ni vet jobbar vi tillsammans med afghanska nationella armén och i teamet ingår John, Johan och Henrik.

Vi jobbar tillsammans med afghanska soldater där vi mentorerar deras utbildningar och utveckling.

Så här kan det se ut inne i en FOB.

Inne i FOB:en bor vi ganska spartanskt och som mest har vi bott runt 20 personer här.

Vi lagar egen mat och äter gör vi där det finns plats. Det är oftast glada miner och positiv stämning i temet trots att det ibland är trångt och enkelt där vi bor.

Johan och Henrik mentorerar en pluton under patrullering i Sar-e-Pol området.

Efter timmar av patrullerande blir det ibland tillfälle för kortare raster, då brukar vi dricka traditonellt te/chai tillsammans med våra afghanska kollegor.

Att jobba med ANA innebär att man måste vara mentalt beredd på att det kan vara snabba kast från att vara lugnt till att det blir högt tempo.

Här bjuder vi på ytterligare några bilder från vår vardag:

På uppdrag med afghanska armén.

Här oskadliggörs en vägbomb (IED) som hittats.

Några bilder på oss under ett uppdrag.

På återhörande!

/SWE OMLT Kandak

På patrull i Sare-e-Pol

En eftermiddag i februari åkte skyttegruppen i Sar-e-Pol tillsammans med våra polissamverkansbefäl ut till en av de polischeckpoints som finns i staden.

Checkpointen bemannas av ett antal poliser som är stationerade där, de arbetar, äter och sover på checkpointen. De bor mycket spartanskt i containrar men de visar upp ett gott humör när vi är där.

Daniel och David på patrull i vårt område.

Richard vid ett av polisfordonen.

Vid sådana här tillfällen får våra polissamverkansbefäl chansen att hjälpa och stötta poliserna i deras arbete, samtidigt som vi visar för lokalbefolkningen att vi arbetar sida vid sida med våra Afghanska kollegor.

Organisering av fotbollsmatch.

Det blir alltid stor uppståndelse bland byns barn när vi stannar till lite längre på samma plats. Dagen till ära hade vi med oss en fotboll och det gick förvånansvärt bra att organisera en fotbollsmatch med barnen.

På återseende!

/PO Sar-e-Pol

Semlor med förhinder

Malin och Micke rullar deg.

Det har varit en aning kärvt i köket den senaste veckan. Kylarna står i princip tomma och det blir allt glesare på hyllorna i förrådet. Det är mycket mat som går åt när alla ska äta. Lasbilarna som levererar matvaror till campen fastnade förra veckan i ett bergspass på grund av en tre kilometer bred lavin.

Soppa på en spik
Det är en konst i sig att laga mat på en spik. Kockarna får dra fram fantasin och trolla med händerna. Speciella och traditionella högtider fortsätter att firas här på CNL och självklart spelar maten en viktig roll dessa dagar.

Alla hjärtans dag firades med en gräddfylld hallon- och jordgubbskaka med ett utstansat hjärta på toppen.

Fettisdagen kom tätt inpå och undran om det skulle serveras några semlor dagen till ära ställdes inte enbart från soldater utan även från kockarna själva.

Färdigbakade vetebullar.

Slut på mjölk
En vetedeg som de flesta vet innehåller mjölk. Dock så har mjölken varit slut sedan några dagar tillbaka. Ett okänt recept på vatten luskades tillslut fram. Efter en arbetsdag av rullande och rullande kunde doft av kardemumma och över 600 nybakta vetebullar spridas i köket.

Fyllning och urgröpning av semlor.

Näskommande dag innebar i sin tur urgröpning, fyllning av marsipangegga, spritsning av 30 liter vispad grädde och slutligen montering av lock på toppen.

Semlor klara för servering.

Halv tre på eftermiddagen öppnade matsalen dörrar för eftermiddagsfika på CNL, med semlor till var och en på campen.

/Kokgruppen

En av 500

Jag heter Hans och är sektionschef i staben.
Sektionen består av tre svenska och två
finska medarbetare och kallas G9 och vi
arbetar med civil-militär samverkan.

I praktiken innebär det samverkan med
myndigheter och privatpersoner syftande till
att förbandet skall behålla och helst öka,
sin rörelsefrihet i området.

Det kan till exempel innebära att vi ser till
att en sönderkörd bro repareras, eller stöttar
en by med att förbättra sin skola.

Oftast görs detta på förslag från soldaterna ute på fältet, de är våra ögon och öron.

I Sverige arbetar jag som stabschef för Försvarsmusikcentrum, en tjänst jag haft i några år efter ett långt och trevligt liv vid Södermanlands Regemente.

Jag är gift och bor i Stockholm. På fritiden snickrar jag på det lilla torpet, planen är att bygga ut köket nu i sommar. Jag har ett stort musikintresse, utan att spela något instrument, men jag sjunger lite och tillsammans med vår präst; Kattis, har jag ambitionen att sätta ihop en kör till Valborgsmäss.

Alla hjärtans dag

Idag är det alla hjärtans dag! Ge någon ett extra leende, en kram eller några vänliga ord. Det gör skillnad.

Vänlighet är smittsamt, så sprid den gärna vidare.

Ha en riktigt bra dag, tillsammans gör vi skillnad!

Från oss alla på FS 18 till er alla därhemma.

Inbjudan till anhörigträff i Stockholm 20 februari

Soldathemsförbundet inbjuder er som bor i Stockholmsregionen till anhörigträff.

Mer information och hur du anmäler dig hittar du via denna länk>

VARMT VÄLKOMNA!
------------------------------------------------------
Fler sätt att få stöd
För er som inte kan vara med på träffen i Stockholm så vill vi informera om andra sätt att få stöd.

Klicka på denna länk så finns information om alla organisationer som på hemmaplan stöttar er anhöriga.

Besök vid en afghansk vårdcentral

Ur FS 18 syns på bilden läkare Olof, sjuksköterska Catharina samt sjukvårdsplutonchefen Cecilia.

Stabs- och underhållskompaniet ansvarar för patruller som görs i vårt närområdet.

De tidigare svenska enheterna som tjänstgjort i Afghanistan har upprättat en kontakt med en närliggande vårdcentral som vi nyligen besöket under en patrull.

Personalen på vårdcentralen bestod av en handfull personer bland annat läkare, pharmacept, sköterska och barnmorska. Vårdcentralen riktade sig främst till kvinnor och barn men de tog även emot i övrigt mycket utsatta människor.

Samtal med afghanska sköterskor.

Chefen på plats visade oss runt. De hade ett antal rum för mottagning. I ett rum hade de kyl/frys för att förvara bland annat vaccin.

Vår distriktssjuksköterska Catharina och vår läkare Olof hade letat upp överbliven materiel såsom plasthandskar och kompresser, som vi gav till verksamheten där.

Personalens behov av ny materiel är stor, vilket var förväntat. Vi kommer fortsätt våra besök för att se vad vi med små medel kan hjälpa till med på plats.

/Cecilia Gustafsson Sjukvårdsplutonchef FS 18

Vi chattade på Aftonbladet och Expressen

Många vill veta hur vi mår och känner det. För att ge en bild av det så ställde vi idag upp på en chatt med Aftonbladet och Expressens läsare på webben.

Missade du chatten så finns den att läsa på deras webbplatser.

Tack för att ni stödjer vår insats!

John och Fredrik chattade på aftonbladet.se läs chatten här>

Mattias, Harry och Joakim chattade på expressen.se läs chatten här>

Ett slag för framtidens Afghanistan

Nasir som hjälpte oss står mitt på bilden, dagens hjälte!

För en tid sedan bidrog andra grupp ur Charlieplutonen till direkt bistånd och hjälparbete för kvinnor och barn i vårt närområde.

Tillsammans med vår pastor och genderadvisor besökte vi WCLIO:s (Women and Children Life Improvement Organisation) huvudkontor i centrala Mazar-e-Sharif.

Pontus har läxförhör på enkla engelska ord som barnen stolt visade upp ur sina skolböcker.

Skåp som tidigare skänkts från vår kontingent.

Långvarigt samarbete
Organisationen har vi samarbetat med i flera år. Det som kvinnorna, från denna organisation, syr och broderar säljs under våffelstunden på fredagarna (som vi skrivit tidigare om på bloggen). Vår HUM-kassa bidrar till att de kan inköp av material, löner, hyra och mediciner samt annat som kan tänkas behövs för att driva organisationen vidare.


Helt fel adress
Det hela började lite tråkigt då den adress vi fått för deras kontor var ca 1 km och tusen gator fel. Vi fick därför gå ut ur våra fordon (utan tolk) och försöka fråga afghanerna på gatan vart vi skulle åka.

Det samlades fort massa barn runt oss och även om de var väldigt hjälpsamma och pekade i alla olika väderstreck, var vi lite osäkra på vad som låg i utpekad riktning. Räddningen kom i form av en 12-årig hjälte vid namn Nasir som på knagglig engelska erbjöd sig att guida oss rätt.

30 min senare (och 40 min försenade till mötet) var vi slutligen framme vid vår destination. Halva styrkan gick in i WCLIO:s huvudkontor och resten skötte bevakningen utanför.


Engagerad föreståndare
Väl inne i byggnaden blev vi välkomnade av Larissa som är föreståndere för organisationen WCLIO. Hon visade upp ett klassrum där de precis avslutat en läs- och skrivkurs i Dari för kvinnor och deras barn.

De håller även kurser i eget företagande för kvinnor. Det märktes verkligen att förestånderskan levde för den här organisationen och de kvinnor och barn de utbildar. Vilket återspeglades i stämningen bland eleverna.

Rätt till utbildning
Därefter fick vi följa med in på kontoret där vi blev bjudna på Afghan tea och godis. Larissa berättade att de arbetade för att kvinnor i Afghanistan skall ha rätt till en utbildning och ha rätten att själva kunna tillverka och sälja exempelvis egenproducerade väskor och sjalar.

Det känns skönt att vi stödjer en organisation som verkar för att kvinnorns rättigheter ska utvecklas i Afghanistan.

Ulrika tittar igenom kläder som lämnats över till organisationen från er.

Insamlade saker från er
Från er anhöriga har organisationen fått massor med kläder och skor som WCLIO sedan kommer att fördela till de familjer de arbetar med. Dessa är framförallt riktigt fattiga familjer som kommer få stor användning av det ni bidragit till att samla in.

Slutligen åkte vi positiva känslor tillbaka till Camp Northern Lights

Med vänlig hälsning 2C, Charlieplutonen