Joint in the efterrätt

Gunner two saknas på bilden, Jöns som vi så sött kallar honom.

Yankee India är en grupp som rullar runt, håller låda och lyssnar på vad män och kvinnor har att säga i de nordvästra delarna av det svensk-finska ansvarsområdet.

På Yankee är vi tre damer och tre karlar, detta för att kunna möta hela befolkningen på bästa sätt.

Denna dag stod joint patrol med finnar på schemat, i ordern stod det också road recce in the dessert...

Kalle på besök hos polisens kock.

Patrullen tog oss till centralbyn i distriktet Mengajek. Väl framme i byn som inte är särskilt vacker, men ack så charmig, stegade vår chef Kalle in till guvernören för ett möte.

På mötet bjöds det på smaskigt te och samtal om säkerhet och läget i distriktet. I Afghanistan jobbar man inte med stolar, utan möten genomförs på mattor. Detta medför att Kalle med sina soffliggande leder knappt kan gå efter två timmar i skräddarsits.

Nyvaken efter en natts sömn på polisstationen där det var -10 inomhus.

Vi soldater håller ställningarna utanför i korrekt buren utrustning. Helt enligt kapten Rydbecks direktiv (MA)! Ibland är det trevligt, ibland är det tråkigt.

Efter mötet gick vi en fotpatrull genom byn tillsammans med den lokala polisen. Därefter väntade ett besök på sjukhuset. På sjukhuset är det som i Sverige, både kvinnor och män som vistas, därför gick Kalle, Malin, Åsa och Karin in och jobbade på två täter. Besöket var intressant och personalen och patienterna på det spartanska sjukhuset var glada över att vi var där.

Obligatorisk fotografering efter mötet.

Malin tillsammans med fotografen Karin tillagar den goda tonfiskgrytan.

Middagen utspisades på polisstationen tillsammans med polischefen och guvernören. Vi hade knytis. Polisen bjöd på palaw och vi bidrog med en utsökt tonfiskgryta.

Framåt natten torrövade vi checkpoint med polisen inför vår nattpatrull tillsammans. Det blev lite småroligt.

De lokala poliserna var inte sugna på att ta några initiativ över huvud taget. Så vi placerade ut dem som pjäser så som vi ville att de skulle stå. Väl ute på patrullen fungerade det över förväntan. Med lite detaljstyrning så löste det sig.

Orm eller rödlök?

Resten av natten spenderade vi på polisstationen, det gick alldeles utmärkt och polisen var glada över vår närvaro även när vi sov på natten. Det värsta som hände var att Karin såg en orm på sitt postpass, som visade sig dock vara en påse rödlök.

På återseende!

/Dan MOT Yankee