Lägesrapport från Afghanistan

|
Soldater från grundutbildningsbataljonen vid deras officiella examen. Dagen efter skickades hälften av soldterna till till södra Afghanistan där situationen är betydligt allvarligare än här i norr.

Då har jag varit här i Afghanistan snart en månad och det börjar vara dax för första leaven. Ska bli skönt att fira jul hemma. Känslan så här långt är bra, trots att det finns mycket som man skulle vilja påverka. Överlag är det många intryck som ska sorteras innan alla bitar faller på plats och man förstår sammanhanget.

Afghanistan och situationen här är väldigt komplex. Känslan från de första dagarnas höga puls och anspänning har börjat lägga sig, dagarna känns ganska lugna och trygga. Trots att det blev en klump i magen när jag ringde hem första gången och berättade att jag inte var inblandad i skottlossningen förra helgen.

Det var ju första gången som som FS 18 var utsatt för en attack. Det kommer fler gånger, men det känns som om allt än så länge fungerar som det ska och turen är på vår sida. Bra spelare har turen/marginalerna på sin sida.


Att vinna afghanernas förtroende
Kan också meddela att det tar lång tid att vinna afghaneras förtroende, vilken är en förutsättning för att jag skall lyckas med mina uppgifter.
Jag har i snart fyra veckor tillbringat nästan varje dag tillsammans med en afghanska överste, chefen på G3 (den avdelning på 209. afghanska kåren som ansvarar för planering och genomförande av operationer), innan han tyckte att det var dax att vi skulle introducerade oss för varandra. Det vill säga, han berättade att han hade en fru och sex barn. Vet inte om jag vunnit hans förtroende men det här var i alla fall ett steg på vägen.

Brigadchefen ville ha synpunkter på operationen
Det är en speciell uppgift att vara Operationel Mentor and Liaison Team (OMLT). Vid flera tillfällen har de afghanska officerarna frågat om vad jag tycker eller väntat på en gillande nickning. Det känns ganska speciellt, särskilt när det inte är övning utan allt är på riktigt. Idag frågade en av brigadcheferna vad jag tyckte om hans plan för en kommande operation, jag hade flera synpunkter, men bara en som jag framförde. Direkt justerade han sin plan utifrån min synpunkt.

Amerikansk bas
Vi bor bra här på Mike Spann, en amerikansk del av 209.afghanska kårens bas. Jag brukar försöka träna varje dag, idag var det så varmt att man kunde springa i kortbyxor med t-shirt och ändå svettas trots att det är i mitten på december.

Det enda som man kan klaga på är den amerikanska maten. Det finns hur mycket som helst att välja på, men när det i stort sett är samma meny varja dag blir man ganska less, trots att det finns glass och efterrätt varje dag.


På Lucia åkte vi därför extra tidigt till Camp Northern Light (CNL), för att kunna äta en svensk frukost, sällan har en tallrik blåbärssoppa och en husmans med gravad lax smakat bättre. Vi åt även lunch och middag på CNL, det är en annan klass på kockarna där.

En tår i ögonvrån
Precis när vi satt och åt frukost kom luciatåget med stjärngossar, tomtar och allt, väldigt fint. Efterår så pratade vi om känslan, vi var många som fick en tår i ögonvrån av julstämning och hemlängtan, trots eller tack vara att många av oss varit med om fler än 40 jular.

”Vår” matutdelning vid Blå Moskén.

Vi, OMLT Corps/Bde, har ett eget välgörenhetsprojekt. Varje vecka ger vi en slant till min tolk som åker ned till Blå moskén, där han delar ut bröd och mjölk till de kvinnor och barn som sitter och tigger.

Glada barn vid invigning av en ny lekplats. Den här dagen var det ganska kallt och regn, titta på kläder och skor.

Klädinsamling
Innan jag åkte ned var jag på en skola, i årskurs 4, min sons klass och berättade om min kommande utlandstjänst. Nu har klassen samlat in urvuxna kläder som jag skall ta med mig ned efter nyår. Inte så mycket, men några får det lite bättre.

Afghanerna gilla att var med på bild, så fort man tar fram kameran ställer alla upp snyggt och prydligt för fotografering. Jag lät tolken låna min digitalkamerna för att ta bilder när han delade ut bröd vid moskén. Resultatet, två bilder vid matutdelningen och 50 bilder på tolken.

GOD JUL och GOTT NYTT ÅR
Hälsningar från OMLT
via Stefan Fredriksson
OMLT G3 209th ANA Corps Shaheen

4 kommentarer:

Anonym sa...

Hej på er! jag läser er rapport el nyheterna från er nästa varje dag och är så imponerad av allt som ni där, vissa dagar jag får tår i min ögon av hur de människor lever där mycket sorgligt jag tycker synd om dem och är så stolt över er och min son som gör jätte fina insatser där och finns ni där för att hjälpa de människor. Jag tackar och är så stolt över er för allt som ni gör där.
Gud bevarar er och passa på önskar er
Gott nytt År.

Rädd om er
Mamma Sh

Anonym sa...

Alla ni svenska soldater i stolt uniform gör ett fantastiskt arbete! Vi här hemma i ett vintrigt Sverige skickar ofta iväg tanken till er "där borta". Bilderna här på bloggen gör att vi kan få en bild av er vardag. Fortsätt ert viktiga arbete på proffsigt sätt även under de dagar och uppdrag som allt känns rutinmässigt. Vi undrar dock varför inte samtliga (officerare och soldater) bär reglementerad basker med märke för utlandsstyrkan.
Ett riktigt roligt 2010 önskar vi er alla...och kom hem ett äventyr/viktigt uppdrag rikare!

Anonym sa...

Kan man här härifrån Sverige hjälpa de afghaner som är fattiga på något vis med t.ex kläder, annat ? Var i så fall sänder man det ?

Anonym sa...

Kul att läsa om er verksamhet som OMLT då jag själv var med som G3-mentor 2006 och startade upp OMLT-verksamheten. Skicka gärna en hälsning till kårens G3 om de nu kommer ihåg mig. Lycka till med ert viktiga arbete.

Lars Ellebring/numera pensionerad övlt

Skicka en kommentar