Sociala patruller hjälper oss att förstå

|
Therese talar med en man via tolk om hur det är att vara kvinna och soldat. Daniel är också med i diskussionen.

Flera gånger i veckan ger vi oss ut på fotpatrull. Det gör vi av flera orsaker. Dels är det bra för oss själva att träffa det afghanska folket och få en känsla för det land och den kultur vi befinner oss i, och dels försöker vi att förmedla vad vi gör i Afghanistan och hur vi stöttar landet genom vår insats.

Ofta uppstår spontana möten längs gatorna och de som är mest nyfikna är förstås barnen.

Tolken hjälper oss att tala med en man utmed vägen.


Afghanistans framtid.

De afghanska barnen är ett kapitel för sig. Trots att de ofta har det svårt, är de nästan alltid glada och kontaktsökande. De ropar hälsningsfraser och vi svarar med de få ord vi kan på dari eller säger några ord på engelska. De tycker om att bli fotograferade och vill väldigt gärna se resultatet direkt i digitalkameran.



För några dagar sedan gick vi på en patrull i närheten av Camp Northern Lights. Enligt kartan gick vi cirka 7,5 km och vi träffade många intressanta människor på vägen.

Förutom mängder av barn talade vi även med en 70-årig man som gav oss tips för den som vill bli lika gammal som honom. ”Det gäller att inte grubbla för mycket utan njuta av varje dag.” Bra råd.


Det afghanska folket har många ansikten. Givetvis är det nästan bara vänligt sinnade människor som vi träffar på när vi är ute. Vi är fullt medvetna om att inte alla afghaner tycker likadant, men känslan är att den ”vanlige mannen på gatan” ändå uppskattar det säkerhetsarbete vi utför tillsammans med de afghanska säkerhetsstyrkorna.


Fredrik (väldigt lång) hälsar på några barn (väldigt små) under patrullen.

Bland vissa grupper och i vissa områden finns förstås andra tongångar. Det som också slår oss är att kvinnor är en väldigt liten del av stadsbilden. De som syns bär ofta burka och vi kan inte tala direkt med dem. Burkan har en lång historia men samtidigt var det inte alltför länge sen som afghanska kvinnor kunde röra sig mer fritt än idag.

6 kommentarer:

maud Gustavsson sa...

Hej och god fortsättning på helgerna och allt det goda arbete ni ständigt utför i Afghanistan. Fin skildring, med fina bilder och text, från patrulleringen ni gjort, tack för det! Har just kramat om och sagt hej då till våran älskade Max som nu återvänder till er, efter sin första leave här hemma. Ha det så bra och var rädda om er. Var också stolta över de betydelsefulla insatser ni gör där nere. Kramar från töigt Kvillinge genom Maud G

steffanie sa...

En sak jag tänkte på när jag var där nere just vad gäller kvinnorna i gatubilden är att man aldrig ser en kvinna stå still. Män finns överallt och står i klungor och pratar eller gör affärer men de få kvinnor som är ute är alltid skyndande på väg någon annanstans.

För mig som var nere 2006-2007 är väldigt roligt att läsa er blogg, kul att ni skriver så ofta och varierat!

Carina-Fina sa...

Just idag läste jag i tidningen om 5 afghanska flyktingar som anlänt till Sverige efter 18 dygn i en container. Samtidigt är det fruktansvärda uppror i Iran där polisen skjuter ihjäl oppositionella demonstranter. Och jag undrade lite om ni hinner sätta er in i övriga världens nyhetsflöden?
Men när jag ser dagens rapport från FS18 och all er imponerande och viktiga interaction med de infödda, så förstår jag lite hur det måste vara för er. Ni acklimatiserar er, gör allt för att förstå och ta in en ny kultur, då måste kanske resten av världen måste få hamna lite på sidan ett tag?
Kramar till alla, mest kapten Henrik.
http://soldatmamma.blogspot.com

Anki sa...

Hej
God fortsättning till Er alla och hoppas ni får en lugn nyårshelg med god mat och tid för samvaro. Intressant att följa er verksamhet dag för dag. Jag blir verkligen rörd och stolt när jag läser om era medmänskliga insatser. Ni är så modiga.
Jag vill också skicka en särskild hälsning till min fantastiska dotter Therese.
Gott Nytt År
Kram från mamma Anki

Maltur sa...

Läget är som det är, men det är sådana här bilder man vill se.

Lugn omgivning och kontakt med dialog. När man läser detta tänds ett hopp om bättre framtid i detta sargade land. Ni gör ett jättebra jobb!!

mamma Ingela sa...

Verkligen underbart att få se sådana här bilder. Vilket mod ni har och vilken medmänsklighet ni visar. Känner mig verkligen stolt över att min son vill delta och förbättra situationen för dessa människor. Fast en viss oro känner man förstårs det kan man inte komma från.

Kram mamma Ingela

Skicka en kommentar