Afghanistans största utmaning

Foto: Daniel Jansson, www.dmind.se

Under ett av mina vaktpass har jag ett bra och intressant samtal med en av tolkarna där vi pratar om traditioner, religioner, föräldraledighet, skatt, löner och andra saker som skiljer sig väsentligt mellan våra länder och våra kulturer.

Han har tidigare arbetat som tolk åt den amerikanska armén och pratar mycket bra engelska. Inställningen till att utländsk trupp är i landet är mestadels positiv och han delar min uppfattning att närvaron är ett nödvändigt ont om landet skall komma på fötter och klara sig självt i framtiden.

Situationen har gradvis blivit bättre under dessa nio år främst med tanke på skola, högre utbildning och sjukvård medan säkerheten ännu inte är vad den borde vara. Läs fortsättningen på fredssoldater.se>>

En av 500

Jag heter Peter och jobbar som kock på Camp Northern Lights. Att laga mat i utlandsstyrkan innebär en hel del arbete. Det ska finnas mat nästan dygnet runt i vår matsal. Soldaterna härnere har inte några fasta arbetstider utan det växlar med uppgiften.

Inom kort ska jag iväg och jobba vid PO Sheberghan då deras ordinarie kock är på ledighet.

Före insatsen studerade jag fotografering och målet är att jobba med foto på heltid framöver.

Jag försöker att ta alla möjligheter att följa med ut på patruller för att få lite fler intryck från Afghanistan.

Läs ett reportage ur Expressen om Peter>

Här kommer några bilder jag fotograferat, hoppas ni gillar dom:

Bravo Quebec övar med hundekipage

Hunden påbörjar söket.

Nu har vi genomfört nästan halva tiden i insatsområdet. Vi har bland annat genomfört eskorter och operationer samt övat en hel del.

Teori och praktik
Nyligen fick vi möjligheten att samöva med de hundekipage som är på plats i insatsområdet. Vi tog givetvis detta tillfälle i akt och chefen styrde upp en teoretisk genomgång och därefter gjorde vi oss själva marschfärdiga. Vi åkte till foten av bergskedjan Hindu Kush som avgränsar norra Afghanistan mot södra.

Sökövning
Väl på plats så var det en snabb genomgång av hundenheten hur dom jobbar med att söka vägbomber (IED:er). Vi fick även lära oss hur de styr hundarna och hur hundarna uppträder, därefter började grupperna att öva enskilt på att söka av olika vägar i terrängen.

Den här övningen var mycket bra och vi är glada för att hundenheten ställde upp på att utbilda oss. Samtidigt som vi drog nya lärdomar vi fick vi även möjlighet att öva våra grupper i olika sökmetoder som vi normalt använder oss av.

Hundar är bra verktyg
Slutsatserna man kan dra av denna dag är att hundarna är ett otroligt bra verktyg och med deras hjälp finns det större möjligheterna att vi hitta vägbomber innan de skadar oss eller någon annan.

Mer information om arbetet med hundekipage i Afghanistan


Då solen stod högt och sken starkt på en klarblå himmel, passade vi även på att ta ett plutonsfoto som vi nu bidrar med, som en hälsning till våra anhöriga.

/Bravo Quebec/Bloggansvarig/Hansson

Leave med förhinder

Marita som är travel/resebefäl informerar personalen som precis kommit tillbaka till Campen.

Det blev rent ut sagt struligt för våra kamrater som skulle på en välförtjänt ledighet.

Dåligt väder och som tillägg problem med ett flygplan gör att resan hem blir försenad. Nu är samtliga åter på campen i väntan på att allt ska lösa sig.

Marita har haft fullt upp det senaste dygnet, på bilden i samverkan med Daniel, eskortchef och Henrik flightchef.

SVT besökte FS 18

Linda Hörnqvist, Lars Moberg och Christer Tistam efter avslutat intervju.

Under förra veckan fick vi besök av SVT som var på reportageresa i Afghanistan. Tv-teamet fick möjlighet att följa verksamheten, intervjua lokalbefolkningen och soldater ur förbandet.

På Försvarsmaktens webbplats kan du läsa mer om besöket och här på bloggen finns en fördjupning med fler bilder.

Inslaget om OMLT sänds någon gång i mitten av februari i ett program som heter Korrespondenterna.

Mer information på mil.se>

Se rapportinslaget via SVT Play:



Samverkan med den lokala polischefen under patrullen.

En av invånarna i Mazar-e-Sharif blir intervjuad av SVT.

Genomgång och utvärdering efter avslutad patrull.

Daniel och Pontus strax före de blev intervjuade.

OMLT tog emot SVT, om några veckor kommer ett längre inslag i SVT om deras verksamhet.




Klicka på bildspelet för att se i större format.

Aerobics med Alpha Quebec

Solen sken över oss soldater i Alfa Quebec när vi i måndags ställde upp för Aerobics.

Passet leddes av Katarina, som med stor entusiasm drog med sig plutonen i de spänstiga rörelserna. Nervositeten släppte snabbt och många visade prov på imponerande koordination.


Skyttesoldater som gympar loss till pumpande beats är något av en ovanlighet på Camp Northern Lights och det dröjde inte länge förän sensationen drog till sig många nyfikna åskådare som avundsjukt såg på.

Flåset var ett faktum och passet avslutades med välbehövlig stretching. Vi tyckte alla att detta var ett kul inslag i träningen och vi ser fram emot mer Aerobics med Katarina.

Inom kort är vi hemma i Sverige på vår första leave, det ska bli härligt att träffa alla er nära och kära igen!

Vi ses snart!

/Henrik, Alpha Quebec

Kläder i blågula färger

Katarina hittar några kläder med extra trevligt färgval.

För exakt en månad sedan uppmanade vi er anhöriga att skänka kläder till HUM-verksamhet (se tidigare inlägg).

Hur gick det?
Idag var det dags att följa upp hur det gått. Sjöström och Olsson från Charlie Quebec tog tillsammans med fältprästen Bäckelin en tur till vår container där vi förvarar gåvorna.

Kläder och annat i massor
Det var en nöjd fältpräst som öppnade dörrarna till containern. För en månad sedan var det nästan tomt i containern men nu är det fullt och hela tiden kommer det in mer kläder.

Det ni skänkt kommer inte att bli liggande särskilt länge, senast idag skickades tre säckar med kläder till en lokal hjälporganistation.

Vi har även fått en hel del post, här ett paket från Almqvist i Sandviken.

Tack till alla er som skänkt
Ett stort tack till alla givare som varit så generösa med att skänka pengar, kläder, skor, pennor och block. De kommer att komma till användning, säger en nöjd Katarina Bäckelin.

Sjöström och Olsson ur Charlie Quebec kollar upp vad som kommit in.

Inte för sent att skänka
Självklart går det forfarande att skänka, de som åker på leave får på returresan jättegärna ta med sig varma kläder och skolmateriel. 20 kilo får man totalt ha med sig i bagaget utan att betala för övervikt.

Vi kommer framöver att följa upp vart era saker tar vägen, så håll utkik på bloggen!

Besök vid en träindustri

Samtal med ägaren till sågverket.

Under en fotpatrull i Sar-e-pol besökte vi en av stadens träindustrier för att titta på verksamheten. Eftersom två av oss är i träbranschen var besöket särskilt intressant.

Intressant samtal med ägaren
Det blev ett bra och intressant samtal med ägaren som bland annat berättade om virkeskvalité och tillgången på timmer. För tillfället importerades timret från Ryssland. Vi fick också veta att virket inte klassificeras, utan allt har samma klass på allt.

Den här typen av möten med är viktiga och gör att vi kommer närmare lokalbefolkningen.

Personal vid det lokala sågverket.

När patrullen fortsatte besökte vi andra delar av stan där vi bland annat delade ut ISAF News. Det var många som ville ha den så det blev ”stort riv” efter tidningen.

På vägen hem gick vi även förbi en svetsare och pratade metallarbeten. Kontentan av det hela är att trä är dyrare än stål…

En svetsare vi träffade på vår patrull.

/PO Sar-e-pol

En hälsning från Försvarsministern

Påväg tillbaka efter ledighet mötte en av våra soldater Försvarsministern och andra politiker, som återvände från Folk och Försvars rikskonferensen i Sälen.

När Försvarsministern såg att en soldat ur utlandsstyrkan var på plats i tåget, tog han kontakt och skickade med en hälsning till alla inom FS 18.

Ett stopp i Abu Dhabi

I Abu Dhabi finns ett detachementet som består av fyra personer. Vi ansvarar bland annat för transitering av personal som resor till och från Afghanistan.

När soldaterna och våra tjänsteresenärer är påväg tillbaka till insatsområdet har vi nyligen ordnat ett litet "extra stopp" före flygplatsen.


Abud Dhabi har fått ett nytt landmärke iform av en nybyggd moské. Byggnaden i vit marmor med stort inslag av blommor är den tredje största moskén i världen. Under ungefär en timme tar vi en närmare titt på moskén och kvinnorna får även enligt reglerna äran att prova den lokala "Shila" med huvudduk.

Det brukar bli ett uppskattat besök bland våra soldater och tjänsteresenärer innan de lämnar Abu Dhabi, för tjänsten i Afghanistan.

/Camilla, Travel UAE

Charlie Quebec åter i tjänst

Vårt nya hem.

Snart har tredje skyttepluton, Charlie Quebec gjort sin första fjärdel av missionen i Afghanistan. Vi är nu tillbaka från en välbehövlig ledighet och det känns som vilan och återhämtningen varit nyttig för att ta itu med nästa period.

I insatsområdet har det hittills varit en tid fylld av intryck, spännande uppdrag men också rutintjänst. Nu känns det som det är dags att sammanfatta vår första del av insatsen.

Spaning på 2400 meters höjd.

De första två veckorna i missionsområdet bestod av såkallad HOTO-träning (Hand over take over) vilket innebar att avgående förband ur FS17 skulle lämna över ansvaret, sin utrustning och framför allt sina erfarenheter till oss på FS18.

Lära oss jobbet
Fotpatruller, otaliga genomgångar, inskjutningar av alla vapensystem, men framförallt ”on the job-training” där vi tillsammans med våra företrädare fick lära oss jobbet på plats i den skarpa miljön fyllde ganska snabbt vår första tid.

Några av alla nyfikna barn vi träffat.

Många olika uppgifter
Efter den inledande perioden började vi så lösa våra första uppgifter som en pluton; eskort, vakttjänst, QRU-tjänst (Quick Reaction Unit) och patrullering både till fots och med fordon genomfördes i ett högt tempo.

Plutonen har bland annat, fått rycka ut på IED-larm där vi bland annat fått säkra platsen så att våra bombtekniker kunnat jobba i fred. Vi har även undsatt egna svenska enheter som varit utsatta för stridskontakt.

Patrull i eländig terräng
Vi deltagit i långtidspatruller (LRP – Long Range Patrols) tillsammans med ett MOT (Mobile Observation Team). Syftet med dessa patruller har varit att inhämta information och därvid möjliggöra samverkan med afghanska myndigheter och civila.

Vi har dessutom under kortare period löst uppgifter uppdelade på tre täter från Sheberghan i väster till Aybak i söder, med ett avstånd på över 200 kilometer mellan enheterna, dock alltid tillsammans med någon av plutonens tre officerare.

Fordonspatrull i Mazar-e-Sharif.

Larmstyrka
För tillfället ansvarar vår pluton för QRU-tjänsten i vårt område. QRU är en larmstyrka vars uppgift är att undsätta/understödja egna eller andra nationers enheter i händelse av en incident dygnet runt, året runt. Något som ställer mycket höga krav på självständighet, personlig mognad, men framför allt stor proffsionalism hos den enskilde soldaten.

Jag vill med dessa rader tacka er anhöriga för det stöd ni ger oss under vår insats här i Afghanistan.

På återhörande!

/Charlie Quebec Kapten Håkan Jorsell, chef 3.e skyttepluton

Stöd till afghanska polisen

Bevakning i området runt vår tillfälliga bas.

I mitten av månaden fick Bravo Quebec tillsammans med andra enheter order om att upprätta en forward operation base (FOB), som en är en typ av bas man utgår ifrån för vidare uppdrag. I närheten av FOB:en fanns en afghansk polisstation som denna dag fick förstärkning från ISAF.

Fotpatrull med den afghanska polisen i spetsen.

Uppdraget var att genomföra fotpatruller tillsammans med den afghanska polisen i några byar i vårt område. Afghanska polisen ledde patrullerna och genom vårt stöd kunde polisen patrullera i områden som anses som lite mer oroliga.

Befolkningen var mer reserverade
Anledningen till att vi patrullerar i dessa områden är för att störa och hindra våra motståndare från att etablera sig. Till skillnad från på andra ställen var befolkningen i dessa byar mer reserverade. Samtidigt verkade de nyfikna men troligen rädda för repressalier om de stödjer oss öppet.


Polisen nöjda med samarbetet
ANP är nöjda med att vi stödjer dem, och vår förhoppning är att lokalbefolkningen också kommer att bli nöjda med oss, allt eftersom ISAF ökar sin närvaro i dessa områden, kommer vi att lyckas med ett av våra delmål, nämligen att vinna "hearts and minds".

På återseende!

/Bravo Quebec/Bloggansvarig/Hansson

Alfa Qubec vårdar och mekar...

Foto: Martin Renström

Nu börjar rutinerna att sitta för oss på Alpha Quebec. Så nuförtiden dyker det även upp tillfällen för närkamp och utbildning under dagarna.

Teknisk dag
Häromdagen hade vi en teknisk dag på kompaniet. Det var en positiv överraskning för oss på Alpha Quebec. Visserligen var det mycket grundliga saker som vapenvård och däckbyten som stod på schemat, men det kändes skönt att få en repetition även på detta. Förhoppningsvis leder det till färre problem i framtiden.

Alfa Qubec vann i seriös tävling
Dagen avslutades med en seriös tävling mellan plutonerna. En 22 tons Patria skulle knuffas med handkraft en sträcka, och sedan skulle sambandet felsökas och upprättas. Alla gjorde sitt bästa, och tills sist var det vi som stod som segrare.

En 900 kilos axel inspekteras innan den skruvas fast.
Foto: Martin Renström

Ibland gäller det att ta i lite extra...
Foto: Martin Renström

Småskruvande på vagnen.
Foto: Martin Renström

Hårt slitage av fordonen
Vägarna i Afghanistan har inte riktigt samma klass som de hemma i Sverige. Fordonen slits rätt hårt, och ibland går delar sönder och behöver bytas. Bilderna är från vår senaste vårddag, då en nätt axel på 900 kg fick bytas.

Varma hälsningar från ett kyligt Afghanistan.

/Alfa Qubec

På patrull i bergen

Afghanska soldater, PO-personal och sjukvårdspersonal på patrull tillsammans i bergen.

Som vi skrivit tidigare om så består ett Provincial Office (PO) av många olika befattningar, men här får ni ändå en liten uppdatering på vilka vi är som jobbar här. Vi har många som har sin huvudsakliga tjänst inne på PO:t där de ser till att allt fungerar som det ska.

Teamwork för att allt ska fungera
Vi har tekniker som ser till att datorer och radioapparater fungerar, vi har mekaniker som fixar med vår viktiga strömförsörjning, vårt vattenreningsverk och våra fordon, vi har soldater som analyserar det vi får reda på på patruller i området och självklart många fler. Utan dessa skulle det bli omöjligt för dem som jobbar ute i provinsen att få något uträttat. Men som vi också skrivit tidigare så behövs alla, oavsett huvudbefattning, ute i terrängen då och då.

Från fordonstaket har man bra utsikt när man sitter post.

Förstärkningar
Vi klarar mycket själva men ibland får vi förstärkningar från Mazar e Sharif. Det kan vara i form av extra skyttesoldater eller, som ni ser på bilderna, sjukvårdspersonal.

Tryggt med sjukvårdsplutonen
Vi åker på patruller ut till våra bergsbyar och vägen dit är ofta lång, brant och full av gropar. Det kan ta ganska lång tid att ta sig en kort sträcka. Skulle något hända oss där känns det väldigt tryggt att ha sjukvårdsplutonens välutrustade patrior med oss. När man väl tagit sig upp i bergen kan man få se otroliga vyer. Nästan så man ibland får stanna upp och dra efter andan.

Fotpatruller är ett mycket bra sätt att känna hur stämningen är i en by. Folk är nyfikna och intresserade och kommer ofta fram och pratar med oss.

Vi blir jätteglada här nere av all positiv respons ni lämnar i kommentarerna! Känns extra kul att skriva när vi vet att ni uppskattar det.

På återseende!

/PO Sar-e-Pol

Alis historia

Ibland träffar man folk ute på stan, sådär slumpvis som på något vis har en förmåga att fastna i ens hjärta, i ens minne och vara oerhört äkta och levande. Ali är en sådan person. Och detta är hans korta, men väldigt gripande berättelse.

Jag träffade Ali när vi, under en patrullering i Mazar-e-Sharif, gjorde en kort rast på juldagen. Han cyklade obekymrat fram till oss som höll vakt som så många barn gör i Afghanistan.

Ali frågade vem jag var, hur länge jag varit i Afghanistan, var jag kommer ifrån och om jag saknade min familj. När han sedan stod tyst ett tag efter att ha fått sina frågor besvarade frågade jag om vem han var.


Ali föddes i utkanten av Mazar-e-Sharif för tolv år sedan och har växt upp under väldigt enkla förhållanden med sin mor, far, och två år äldre bror. Under sina tolv år har han hunnit uppleva mer än vad vi i Sverige är vana vid, men bland hans vänner är detta tyvärr vanligare...

En dag för ca 7 år sedan hade talibanerna kommit hem till hans familj och tvingat ut Alis pappa. De hade sedan avrättat honom framför Ali, hans mor och hans bror.

Det är svårt att beskriva känslan i ord han lämnade efter sig när han oberört cyklade tillbaka samma väg som han kom och lämnade oss kvar i hans land, i hans kvarter. Det är för barnen, sådana som Ali som gör vår vistelse i Afghanistan värt mödan.


För mig, och de som delade ögonblicket kommer denna speciella pojke, Ali, vara med oss och sätta ett ansikte på varför vi alla är här och hjälper det Afghanska folket.

/John Sharifi

Vägbomber röjdes

I början av januari gick larmet, afghanska polisen (ANP) hade hittat någonting som de betraktade som en hemmagjorda bomb, så kallad IED. ANP kontaktade den svensk-finska styrka och bad om hjälp.

Bravo Quebec ryckte ut
Det var Bravo Quebec som låg i beredskap och efter en snabb orientering från vår chef begav vi oss till platsen tillsammans med sjukvårdsplutonen och andra enheter.

Skydd av platsen
Väl på plats hjälpte vi ANP samt afghanska armén (ANA) att upprätta ett yttre skydd runt fynden, det gör man för att skydda civila och egna styrkor från att komma in i riskzonen.

Bomben sprängdes bort
ANA och ANP bekräftade att det rörde sig om flera IED:er. Kort efter vi kom till platsen sprängdes dom bort av våra afghanska kollegor. De hade själva löst problemet på ett mycket bra sätt och det är ett positivt tecken som visar att deras utveckling och ansvarstagande går framåt.

Ett bidrag till ökad säkerhet
Man kan säga att det minst sagt var på riktigt den här gången. Det kändes verkligen bra att bidra till att få bort IED:erna och därigenom skydda civila samt oss själva från att bli skadade.

Men varma hälsningar

/Bravo Quebec/Bloggansvarig/Hansson

Ett steg i rätt riktning

Under den första delen av missionen har vi på OMLT Kandak tillbringat mycket tid tillsammans med Afghanska Armén (ANA). Det är viktigt att skapa goda relationer och ett bra arbetsklimat, något som sen blir kärnan för vår handledning på olika nivåer.

Justering av skjutställning.

Skarpskjutning
Ett tillfälle för oss att på nära håll observera och handleda soldater kom när ANA skulle genomföra en skarpskjutning. Den gästfrihet och det goda arbetsklimatet som vi varje dag upplever tillsammans med officerarna ur ANA har gjort att vi tidigt sett dem som våra vänner och kollegor.

Vi blir alltid välkomnade med ett stort leende samt bjudna på morgonfika, självklart är det vi som enligt dem ska sitta i den enda soffan som finns på kontoret.

Kalla fingrar
Denna dag startade med att vi mötte upp kompaniet utanför deras bostäder inne på den stora campen Shaheen (falken). Väl ute på skjutbanan möttes vi av den kalla vinden från bergen i söder och av soldater som hade glömt sina handskar... Så delar av förmiddag gick åt att blåsa in händerna för att hålla fingrarna varma.


Säkerhetsgenomgång
Skjutningen startade med en genomgång om säkerheten. Därefter fick varje soldat ett magasin med 30 patroner att visa vad de gick för, vi kunde observera nervösa soldater samt mer erfarna skyttar ta plats på den 100 meter långa banan.

Plötsligt kommenderade plutonchefen några snärtiga kommandon på Dari (Afghanska språket) och soldaterna började skjuta. I den torra jorden var det lätt att se vilka skyttar som siktade bra och vilka som verkligen behöver mer övning.

Justering av skjutställningar
I samråd med våra afghanska kollegor så hjälpte vi soldaterna med deras skjutställningar som var det vanligaste felet vi observerade. Här gällde det att använda sig av kroppsspråk och visa med våra egna vapen liggandes bredvid våra kamrater. Det som övades denna dag var liggande, knästående och stående skjutning.

Till lunch avslutades skjutningen och vi lämnade skjutbanan med våra kollegor från ANA där vi tillsammans kunde konstatera att mer träning behövdes. Imorgon fortsätter skjutveckan med raketgevär och kulspruta. Spännande…!

På återseende!

/OMLT Kandak

Mullamöte i Sayyad

Vår PO-chef var en av många som talade vid mötet.

I Afghanistan är det inte alltid lätt att nå ut till befolkningen med information. I städerna finns Internet och folk har mobiltelefoner men längre ut i byarna finns inget sådant. Afghanerna sprider sin information från mun till mun.

En viktig källa till information för byborna är mullornas tal i moskéerna. När vi vill nå ut med information är mullorna en bra väg att gå.

Många deltagare hade rest långväga för att komma på mötet.

Tillsammans med provinsguvernören kallade vi därför till ett stort mullamöte i distriktet Sayyad. Uppslutningen blev stor, cirka 120-150 personer kom för att höra bland annat PO-chefen och guvernören tala.

Det är viktigt att visa det Afghanska folket att ISAF och den Afghanska regeringen jobbar tillsammans för att skapa säkerhet i området för att kunna påbörja uppbyggnaden i landet.

Afghan national army och ISAF jobbar tillsammans.

När vi är ute delas ISAF:s tidning ISAF-news ut till lokalbefolkningen.

Som vanligt gjorde vi detta tillsammans med den nationella armén och den nationella polisen. Samarbetet fungerar bra och vi börjar nu bli vana vid att arbeta sida vid sida med Afghanerna.

Vi hade även den här gången stöd och hjälp från Camp Northern Lights i form av soldater från Papa Lima.

/PO Sar-e-Pol