Däckbyte på Kebnekaises topp

|
Obligatoriska välgångsbön innan vi lämnar campen.

För en tid sedan fick vi i Echo Charlie (CQ) möjligheten att delta i en så kallad long range patrol (LRP). Patrullen som sträckte sig över flera dagar gjorde vi tillsammans med det svenska Military Observation Teamet (MOT) Delta Kilo. Området vi skulle patrullera ligger ett söder om PO Aybak.

Inga vägar för höjdrädda
Sagt och gjort, ett par dagar senare och efter den obligatoriska välgångsbönen, rullade patrullen ut från PO Aybak på vägar som får serpentinvägar i Italien, eller ja hela medelhavet att framstå som lättkörda, breda och inte alls spännande. I en del passager så hade delar utav patrullen det riktigt svettigt, framförallt för de av oss som är höjdrädda.


Besök innan vintern
Under patrullen skulle vi besöka ett par byar innan risken för byarna skulle snöa in för vintern blev för stor. Vi hade även planerat in ett antal stopp längs vägen, första dagen stannade vi på en polisstation som är under uppbyggnad av svenska biståndspengar.

Gemensam patrull med afghansk polis
Ifrån polisstationen utgick vi på en patrull tillsammans med afghanska polis för att visa upp oss i deras närområde. Att ISAF jobbar tillsammans med polisen för att främja lugn och säkerhet även i deras område är viktigt för den regionala säkerheten på långsikt. Samtidigt som det stärker den afghanska polisens självförtroende.

Echo Charlie

Jobbig punktering
Efter att spenderat natten i guvernörens halvfärdiga rosa hus, jobbade vi oss neråt i landet, men uppåt i bergen. Väl uppe på 2300 meter över havet och naturligtvis i en uppförsbacke, får vi punktering på ett utav fordonen. Vår otur är inte slut där, domkraften går sönder samt reservdäcket som vi bytte till visar sig snart ha pyspunka. Allt detta gjorde vi på en höjd jämförbar med ett Kebnekaise med ett Turningtorso på toppen.

Åter mot Aybak
Vid vårt slutgiltiga mål genomför MOT Delta Kilo ett möte med den lokala polischefen och andra lokala tjänstemän. Efter en stadig måltid bestående utav en amerikansk fältmåltid är det dags att köra tillbaka. Nu när det råder totalmörker på den inte alls spännande sträckan mot PO Aybak gällde det att hålla tungan rätt i mun slappna av och ta det piano vid möten med lokal trafik på vägar som är gjorda för ett fordon i bredd.

Tack till er på PO Aybak
Vi på Echo-Charlie vill tacka samtlig personal på PO:t för visad gästfrihet och en riktigt trevlig stämning! Kan inte annat än att hålla med PO Aybaks inofficiella devis. ”A bad day in Aybak is better than a good day in CNL”

/Daniel L, Echo-Charlie, CQ

Här kan ni njuta av lite fler bilder ifrån det vackra landskapet

7 kommentarer:

Carina-Fina sa...

Otroliga bilder! TACK!
Blev jättenyfiken på den obligatoriska välgångsbönen, nån som har lust att berätta?
Gör alla den? Är det samma bön unisont eller ber ni tyst er egen tanke inom er?
Alltid lika intressant att läsa, och som vanligt blir jag jättestolt över er.
http://soldatmamma.blogspot.com

Anonym sa...

Det är en i gruppen som läser valda stycken ur den heliga skriften, alternativt fältandaktsboken. Vi ser det som ett sätt att aktivera tankarna kring vad det är vi gör och varför innan vi åker ut.

mamma sa...

Tack än en gång för alla fina bilder ni skickar. Det måste vara ett vackert land, trots krig.
Mamma Wahlbom

Maud Gustavsson sa...

Hej och ännu mer tack för bilderna på den fantastiskt vackra och annorlunda naturen! Fortsatt ha det bra önskar vi från ett vintrigt Kvillinge, var rädda om er önskar Max`s Y familj.

Anonym sa...

Tack för svar! Det låter fint och klokt och bra att samla sig och reflektera, det kunde vi alla säkert behöva göra lite oftare istället för att bara ständigt ila, ila, ila.
Har bara aldrig tänkt på att ni går så djupt in i den heliga skriften. På nåt vis förknippar jag, dumt nog, inte det med unga människor. Är det nån som har som sitt ansvar att ta fram lämplig text eller brukar ni skiftas om?
Det finns så mycket som jag inte vet och känner till om ert arbete, och jag gläder mig för allt jag får lära mig här, så tack igen.
Kapten Henriks mor

Anonym sa...

Instämmer till fullo. Tack för alla bilder!!! Ert uppdrag blir väldigt mycket mer levande när man kan få ta del såhär. Men det är svårt att förstå att detta är år 2010.
Monica W

Unknown sa...

Ja då var sonen på plats igen efter en ledighet när vi har fått rå om varandra och umgås.Det har varit fantastiskt.Jag är glad för alla telefonsamtal som kommer med jämna mellanrum.Sköt om dej och alla hälsar här hemma i sverige till dej.Det är intresant att läsa på bloggen och se bilder ni tar på vad ni gör i afganistan.Vi är flitiga läsare.Tack för fantastiskt arbete.
Hälsningar från Lotta Zetterlund.

Skicka en kommentar