Samverkan.När vi kom tillbaka efter vår senaste ledighet vart det mycket tid som ”larmstyrka”. Eftersom det var lugnt slapp vi åka ut särskilt ofta och det blev mycket tid för utbildning innanför grindarna och en del tid för beachvolleyboll.
Våren är i full blom i Afghanistan, knopparna brister och fåglarna sjunger. Det är grönt överallt. Nu är det fullt upp för 1:a skytteplutonen igen.
Vi har varit iväg på patruller i både närområdet och längre bort. Vissa patruller har varit på egen hand, och flera tillsammans med den lokala polisen, ANP. Det är bra att jobba ihop med ANP eftersom de kan lära oss mycket om sina områden. De har kunskap om byarna som vi annars inte kunnat tillgå. Samtidigt hoppas vi att det blir ett utbyte så att även de tar åt sig av våra kunskaper.
På våra patruller pratar vi med invånarna i byarna, gamla som unga, och ofta med byäldsten, för att få information om hur det står till. Information om de känner sig säkra, har fungerande vatten, skola för både pojkar och flickor… När vi är iväg på patruller längre bort får vi ett sjukvårdsfordon med oss som stöd. Deras sjuksköterskor brukar få i uppgift att besöka klinikerna i byarna för att få en uppfattning om standarden, och se om vi kan bistå på något sätt.
Nu faller inte regnet lika ofta och marken har börjat torka upp. Vi har även i uppgift att under våra patruller reka vägar som på kartan inte är kända. Ibland är vägarna bra och kan få sin plats på kartan, men det är inte alltid våra tunga och breda fordon tar sig fram på samma smidiga sätt som en åsna med släp. I veckan fick vi hjälp av ett gäng hjälpsamma bybor att dra upp vår Galt som höll på att glida ner i ett dike.
Vi tänker på er där hemma och räknar de få dagarna till vår nästa ledighet.
På fotpatrull.
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar